Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en liten barkbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågornas sorl höra min lilla gosses pjoller, och när solen
skiner på vattnet, tror jag mig skåda hans fladdrande
guldgula hår. Det är som om han ännu lefde och lekte vid
stranden, lekte och sprang omkring mig, ryckte mig i
klädningen och bad mig segla med honom. Sedan ber han
mig . . .»
Gumman tystnade och tryckte handen mot sina ögon.
»Sedan ber han er . . .,» upprepade jag sakta.
»Ber mig inte bli ledsen för det han springer sin väg,»
återtog gumman med någon ansträngning, »och ber mig
äfven att, i fall han inte kommer tillbaka, ta vara på hans
lilla båt och gömma den åt honom till dess . . . till dess vi
åter en dag råkas . . .»
Hon tystnade ånyo, och dermed är den enkla historien
slut. Gumman dog några år derefter, och enligt hennes
förordnande följde den lilla barkbåten henne i grafven.
»Ålderdomen och fattigdomen äro icke så att beklaga
som man tror,» yttrade hon en gång till mig, när hon låg
på sitt yttersta; »ty ålderdomen dör utan plågor och
fattigdomen saknar icke den verld han lemnar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
