Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kort nied hyrkuskdrängar. Jag fann då vid skenet af ett
talgljus en person, ganska välklädd och med ett temligen
städadt utseende. Han hade ett ovanligt tjockt ljust hår,
men som låg så stelt, att det liknade en peruk. För öfrigt
var han lång och ovanligt starkt bygd och hade ett par
lifligt spelande ögon, dem han likväl högst ogerna tycktes
vilja se upp med. Det var något hos den der »herrn»,
som bestämdt skulle ha väckt min motvilja, äfven om jag
icke träffat honom på det stället och under sådana
omständigheter som de ifrågavarande.
På mina frågor hvem han var och hvad han hade på
drängkammaren att göra, svarade han helt enkelt, att detta
ej anginge mig, och när jag derefter lika enkelt bad honom
packa sig sin väg, skrattade han mig rnidt upp i synen.
Jag öppnade dörren på vid gafvel och vände mig
derefter till Nils Ersson, som med sin vanliga enfaldiga uppsyn
gapade på oss begge.
»Eftersom du haft med dig den der figuren,» sade jag
till drängen, »så laga också att han makar sig af och det
så fort som möjligt!»
Utan prut lydande min tillsägelse, närmade sig Nils
sin gäst och bad honom gå, men utan att vinna ringaste
gehör.
»Och om han inte går godvilligt,» fortfor jag, »så led
honom utför trapporna!»
Nils, som egdc mycken kroppsstyrka, fattade lydigt sin
gäst vid armen med ena handen och pekade åt dörren med
den andra.
»Du är en narr, toknisse!» yttrade gästen; »och gå du
derför genast och lägg dig!»
Nils släppte sitt tag och kastade sig ögonblickligen
raklång på sängen, alltid lydig den som sist tillsade honom
något.
»Jag nödgas då sjell visa er vägen utför trappan,» sade
jag, i det jag närmade mig den oförskämde främlingen.
»Men jag visar er vägen till helvetet,» svarade denne,
»om ni tager ett enda steg till emot mig!»
Dervid- såg jag den rödhårige sticka högra handen
mellan rocken och västen, liksom ville han framdraga något,
och jag misstänkte tillvaron af ett mord vapen. Men i
detsamma uppkom drängen, som nyss klagat öfver sin förlust
på spelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
