Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröken Mimi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon sade sannt: hon var mycket förändrad, och få
voro spåren af hennes förra skönhet. Glansen hade helt
och hållet lemnat hennes ögon, för att, såsom jag tyckte,
stanna på de yttersta spetsarne af hennes kindknotor,
skiftande der af en hektisk rodnad. En smärta, omätlig till
djup och obeskriflig i ord, sammanpressade mitt bröst, och
för all verldens herrlighet skulle jag i denna stund icke
kunnat få fram ett enda ord.
»Det var en herrlig predikan!» återtog hon ännu
mattare; »hvarför får ej den lidande själen följa sådana ord
till en annan verld . . . till . . .»
Slutet dog bort i en hviskning, hvars mening jag
kunde fatta, men ej höra, hvarefter hon aflägsnade sig
långsamt, följd at en betjent och styrande sina steg åt norra
kyrkogårdsporten. I detsamma återkom Svan till mig. Hans
hjerta föreföll mig lika fullt som mitt, ty, utan att yttra
något åt hvarandra, togo våra blickar rigtningen åt
nyssnämnde port. Också tyckte jag mig helt nära Evelina
skönja den hvita kransen på det svarta håret. Af en högst
egen tillfällighet kommo de två, just som de uppnått porten,
att på samma gång skåda tillbaka åt det ställe, der vi ännu
qvarstodo. På samma gång blottade min vän och jag våra
hufvuden till en ny afskedshelsning, som af dem begge
med mildt småleende besvarades.
Det var morgonstjernan, som smålog emot honom, och
aftonstjernan, som smålog emot mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
