- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser /
192

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernkrämaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jernkrämaren.



Min principal, hyrkusken vid Röda bodarna, dog och
åkte till grafven efter egna hästar, men
husbondetömmarna förblefvo oförändradt i enkans vana hand. Hon
var en mycket amper qvinna, en fasa för både drängar och
pigor, ty den af dem, som icke jemt stod på tå för henne,
ställde hon ofta med egen hand på hufvudet. Hade skrapan
i stallet varit i lika flitig rörelse som vår matmors hand,
så skulle våra hästar bestämdt ha glänst som Phæbi spann.
Också var det blott glansen som fattades dem, ty, liksom
Phæbi fålars, bestod för det mesta deras foder af luft och
solsken. Hafren för dem, liksom plättarna för mig, kom
blott hvar söndag i fråga.

Under de första månaderna efter mannens död gaf hon
mig de ljufvaste blickar, det bästa javakaffe och plättar till
och med om hvardagarna; men som jag allt för mycket
höll till godo af javakaffet och plättarna, men deremot alltför
litet af de ljufva blickarna, så återkom snart den brasilianska
bönan och sjöskadad till på köpet, förmodligen för att erinra
mig om min lyckas skeppsbrott, och pannkakspannan fräste
aldrig mer för min skull. Hon tycktes vilja tämja mitt
hårda hjerta, liksom man tämjer vilda djur, nemligen med
hunger och törst. Hvarje söndagsmiddag fanns det
pepparrotskött på bordet, men alltid lade hon för mig de senigaste
bitarna och syntes njuta af mina olyckliga käkars
ansträngningar. Min portion var rudimaterien för en strängfabrikant
och kunde måhända blifva nyttig för guitarrens och violinens
poesi, men omöjlig för magens och tändernas prosa.

»Frun måtte ha bra starka tänder för sina år,»
anmärkte jag en gång, alldeles utledsen vid strängaspelet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free