Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle Utter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utmaningen med största nöje. Kalla upp era drängar, ju
tlere dess bättre. Jag har ännu inte försökt mig på
östgötar och vet följaktligen inte, hur mycket stryk de tåla,
men jag förmodar, att de tåla rätt mycket. Ack! jag
be-höfde verkligen denna lilla muntration efter en så
eländig-middag.»
Kalle Utter gnuggade dervid händerna, och hans ögon
brunno af den innerligaste förnöjelse. Hans resliga gestalt
fördubblades i den förskräckta familjens ögon.
»Damerna behöfva alls inte oroa sig,» lugnade Kalle
Utter, »och inte är det mitt fel att sämjan blifvit störd.
Jag har försökt att uppfylla min pligt som lärare och roa
mitt värdfolk som gäst, fast det varit som att kasta vatten
på gåsen. Som sagdt är, herr baron, jag reser klockan sju
med eller utan slagsmål, allt efter som ni behagar, men
helst med, och jag reser, märk väl, i den bästa vagnen och
efter de bästa hästarne, de enda som ha något hull och äro
comine il faut här på gården.»
Efter detta afsked gick Kalle Utter ner på sitt rum.
Men en timme tidigare än bestäldt var stod verkligen det
bästa ekipaget, väntande på gården. Baronen skulle ha
bestått fyrspann, för att bli qvitt en så brutal informator. I
liggande ställning och med fotterna på baksätet kom Kalle
Utter riktigt magnifikt fram till gästgifvargården. Der
började han något närmare begrunda sin ställning i verlden.
Det föreföll honom mindre angenämt att återse Upsala och
råka sin vän Ekström, och icke heller så trefligt att resa
till Stockholm till sin fader tunnbindaren, som gladt sijj
r • »
öfver sin sons guvernörsbefattning i ett högadeligt hus.
Han tog derför sitt parti och reste till Småland,
träffade der en gammal studentkamrat, blef genom denne
bekant med en bruksförvaltare, som behöfde en s. k.
»gå-påare», för att h&lla det styfsinta bruksfolket i tygeln. Kalle
Utter antog med nöje en sådan befattning och hamrade
nästan flitigare på smederna än desse på jernet samt gifte
sig efter några års förlopp med bruksförvaltarens dotter och
blef en dag sin svärfars efterträdare på bruket. Hans hustru,
en duglig och behaglig qvinna, lyckades småningom qväsa
det vilda studentöfvermodet; men en gång blossade det upp
för ett ögonblick och det för den välsignade hebreiskans
skull, som han alltid skulle ha olägenhet af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
