Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En mörk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tror, att gästerna deruppe gå sin väg den ena
efter den andra,» yttrade jag, sedan de två aflägsnat sig,
till värdshuspigan, som stod öfverst i trappan med ljus
i hand.
»Det var för besynnerligt, herr Höglund!» svarade hon,
Z^iy hon kände mig; »först kommer ett bud efter kunglig
^p&ktera från några herrar, som tagit in på Kräftriket, fast
fe inte begriper, hur bättre herrar kunna ta in på ett så
£;3mpelt ställe. Strax derefter kommer den der herrn in,
som såg ut som han ville bitas; det var visst en
utlän-ding, för han bröt så jag hade svårt för att förstå honom,
och han hade rysliga ögon som en tiger och hade skägg
på halfva ansigtet. Han frågar efter Söderpalms rum och
säger, att han stämt möte på Albano med kunglig sektern
och fruntimret, som var med honom. Jag svarar honom,
som sanningen är, att kunglig sektern gått bort på en stund
och tagit med sig nyckeln till dörrn." Icke desto mindre
begär han att genast bli insläppt till fruntimret, men jag
nekar att göra det. Då går han till dörren och öppnar
den, det vete Gud på hvad sätt. Jag vill följa honom,
men han slår till dörren midt för min näsa. Jag hör damen
derinne ge till ett rop, men derpå blef det tyst. Efter en
stund kommo begge ut, och jag fick den här bankotian för
champagnebuteljen, som kunglig sektern tagit in, men
knappast hunnit vidröra, och nog var det hederligt; men
livad ska kunglig sektern säga, när...»
Anseende mig ha hört nog och liksom drifven af en
dyster aning, skyndade jag ut på vägen till Kräftriket; men
innan jag hunnit till detta värdshus, mötte jag en täckvagn,
hvars hästar jagade i galopp mot staden. Jag trodde mig
känna igen den ena af de begge vagnarna. Men hvar var
den andra? Jag sökte den fåfängt vid Kräftriket.
»Hur är det,» frågade jag uppasserskan derstädes, »ha
inga herrar i vagn varit här i qväll?»
»Inte en kristen själ,» svarade hon vresigt; »allastanna
vid det eländiga Albano, och detta bara för den oppnäsiga
Lottas skull!»
På mina vidare spörsmål, om hon icke ens sett några
vagnar denna afton, sade hon sig minnas, att hon möjligen
hört sådana fara förbi, men som hon endast kunde
intressera sig för sådana åkdon, som stannade vid Kräftriket, så
hade hon icke brytt sig vidare derom. Icke bättre besked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
