Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökhuset vid Bryggargränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde ha sin hand med i spelet, angaf han saken i polisen,
hvilken genast anställde förhör med samtliga i huset boende.
Alla bekräftade i mer eller mindre mån de underbara
berättelser, som länge lupit från mun till mun, men ingen
kunde upptäcka någon naturlig tråd till allt detta. Man
gjorde undersökningar från vinden till källaren, bröt upp
golf, tak och tapeter från väggarna, men utan resultat.
Värden blef förtviflad, ty alla hans hyresgäster uppsade till
afflyttning, och polisen, bekymrad för de folkmassor, som
dagligen trängdes och knuffades vid Bryggargränd för att
bese spökhuset, beslöt att en natt inqvartera sig sjelf i
samma hus. En gevaldiger och tvenne honom
underordnade polisbetjenter smögo sig ditin en afton mellan klockan
nio och tio och togo, obemärkta af hyresgästerna, sitt
hög-qvarter i värdens rum. Alla tre voro bepröfvade, handfasta
karlar och beredde att med de medel, som stodo dem till
buds, besvärja alla spöken i verlden.
Värden ställde fram för sina gäster ett par buteljer
punsch, en ovanlig företeelse i den gamle procentarens och
pantbelånarens hem, men sjelf gick han till hvila i rummet
innanför det, som nu innehades af de förre. 1 detta yttre
rum funnos inga andra möbler än det bord, vid hvilket
polisens tjensteandar tagit plats, de tre stolar, på hvilka de
sutto, och en grönmålad kassakista af jern, som i ett af
hörnen stod fastskrufvad både vid vägg och golf samt väl
tillbommad och läst med ofantliga hänglås.
Gevaldigern och hans begge underlydande drucko ocii
höllo sig muntra, men tystlåtna och spetsande öronen vid
det ringaste ljud, öfvertygade, som de voro, att slutligen
råka på ett spöke af kött och blod. Emellertid led det
mot midnatten, utan att de hört annat än pantlånarens röst,
som uti rummet innanför immerfort pratade i sömnen om
kontrolleradt och okontrolleradt guld, om refflade och
oreff-lade silfverskedar med mera sådant.
Begge punschbuteljerna voro nästan tömda och
gevaldigern skulle just svälja de sista dropparna, då han såg sina
begge. kamrater sträcka på sig, gäspa och sjunka från
stolarna ner på golfvet, der de förblefvo liggande. Förargad,
nöp han dem i armarna, i näsan och drog dem vid håret,
såsom hän var van att göra åt vakna syndare, men allt
förgäfves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
