Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökhuset vid Bryggargränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sin bröllopsdag, men några dagar derefter var den
pantsatt. För hvarje barn, som föddes inom samma familj,
löstes den ut för att pryda moderns finger under
döpelse-akten, men pantsattes åter följande dagen. När äldsta dottern
för första gången konfirmerades, löstes den åter ut och gafs
åt henne, men veckan derpå kom den hit igen. På
mannens begrafningsdag prydde den ånyo enkans hand, men
den gick snart samma väg tillbaka och skall aldrig lösas
mer. Den har genom dessa förnyade omsättningar kostat
tio gånger mer än den är värd. Ingenting är så dyrt och
smärtsamt som att hafva hvad man icke eger.»
Gevaldigern stod allt mer och mer förbluffad, mindre
dock af hvad han såg, än af hvad han hörde.
»Börjar nu polisen bli känslofull,» sade han för sig
sjelf, »hur går det då med polisförfattningarna och
bötes-längden?»
»Och det här briljanteråde gulduret,» fortfor fiskalen,
»det gafs af ryska kejsaren åt en svensk diplomat, hvilken
efter hemkomsten skänkte det åt en dansös, som satte det
på assistansen. På en auktion inropadt af en urmakare,
såldes det till en rik köpmanslru, som gaf det åt sin son
vid dennes resa till akademien. Der spelte sonen bort det
på kille, och den som vann afyttrade det till en juvelerare,
hvilken sålde det jemte andra nipper till hofvet. Sedan
gaf konungen det åt ett af sina statsråd, i försoning för en
spark, som högstdensamme dagen förut gifvit denne sin
rådgifvare, hvilken i sin ordning skänkte det åt en
tidnings-skrifvare, för det han, under sin våldsamma opposition mot
regeringen, åtminstone skulle hålla denne minister ryggen
fri. Tidningsskrifvaren gaf det åt en aktris, som lemnade
det i en sidenbod som hypotek för utborgade sidenvaror.
Sidenkramhandlaren bar det dagligen på sig och visade det
för hela verlden, hvilket hade till följd, att samma ur en
afton blef honom frånröfvadt och han sjelf ihjelslagen. Så
har det gått eller slitits hand ur hand, kostat tårar och blod,
och ännu har det icke slutat sin bana.
»Jojomen,» tilläde fiskalen; »dvergarna, som bebo och
beherska metallernas rike, söka oupphörligen draga ner till
sig de skatter man röfvat från dem, och de draga icke blott
skatterna, utan äfven dem, som sätta sin lit och förtröstan
till desamma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
