Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökhuset vid Bryggargränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han tagit värfning vid gardet och hade icke återkommit,
fast han blifvit befordrad till polisgeval diger. Han teg och
bara gapade på sin höge förman.
»Aux armes, cilovens/» ropade polismästaren, drog värjan
och marscherade ut med raska steg.
Westerlund stod en stund liksom fastnaglad vid golfvet.
Han hörde en stark sångkör från gränden och skyndade till
fönstret, som han öppnade. Då såg han polismästaren i
spetsen för hela polisstaten, notarier, registratorer, fiskaler
och uppsyningsmän samt hela stadsvakten, dels med
huggare och dels med käpp, tåga uppåt Drottninggatan, alla
med facklor och sjungande Marseljäsen så att det skallade i
gathörnen.
Mot sin vilja elektriserad, ville gevaldigern rusa ut för
att taga öfverståthållarresidenset i besittning, då hans
uppmärksamhet fästes vid ett litet rundt hål midt på golfvet,
men som allt mer vidgades, så att det slutligen med sin
periferi nådde hans fot. Han tittade ner i djupet och tyckte
sig skåda genom flere våningar, hvaruti slumrade folk af
alla stånd och åldrar. Han såg barn leende i drömmen,
flickor, som i sömnen kastade slängkyssar, äldre ansigten,
som oroligt vredo sig och grimaserade på sina örngott,
älskande under täcken af siden samt brottslingar i kedjor
af jern, öfver hvilka alla guden med vallmokransen
sväf-vade, ströende rosor här och törnen der, men skänkande
några timmars förgätenhet åt alla. Han såg allt djupare och
djupare och upptäckte slutligen en ofantlig jordvåning, der
säng stod vid säng; men alla de sofvande voro fasligt bleka,
ingen log, men ingen vred sig på sin kudde, allt var tyst
och orörligt der. Men kring hvarje förbleknad tinning slöt
sig en krans af friska immorteller.
Han som såg allt detta kände sitt eget hjerta stanna,
förlorade sansen och föll.
När han återfick sansen och öppnade ögonen, fann
gevaldigern sig liggande på golfvet bredvid sina begge
kamrater och hade solen midt i ansigtet. Tyst och grubblande,
lemnade han spökhuset och afgaf sin rapport. Rapporten,
som ligger till grund för denna berättelse, förvånade
naturligtvis "hela verlden och icke minst stadsfiskalen och
polismästaren, hvilka ifrågavarande natt sofvit i god ro uti sina
sängar, den förre lika litet drömmande 0111 Werthers lidande,
som den senare om att störta en tron. Westerlund höll på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
