Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En ulf i fårakläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ulf i fårakläder.
En komministersadjunkt har icke mycket att göra, men
icke heller mycket för hvad han gör. Kyrkoherden
tager naturligtvis de mest lönande förrättningarna: han döper,
viger och begrafver rikedomen och förnämiteten.
Komministern håller sig till medelklassen, är god vän och bror
med minuthandlaren och handtverkaren, är en välkommen
gäst i deras hus, spelar bräde med värden, och på julkalasen
nedkallar han himmelens välsignelse öfver värdinnan. Hvad
återstår väl då för den stackars komministersadjunkten? Jo,
afton- och morgonbönerna i kyrkan dag ut och dag in.
Bevare mig Gud från att säga, att dessa förrättningar icke
äro lönande, ty de komma väl förrättaren till godo någon
gång, om ej förr, åtminstone i ett annat bättre lif; men
nog är det bra otacksamt att stå ensam i den stora öde
kyrkan, lyssnande till ekot af sin egen röst, utan att någon
annan menniskotunga upprepar de heliga orden eller en
suck ur menniskobröst röjer närvaron af ett enda
andaktsfullt väsen, ty jag räknar naturligtvis hvarken kantorn eller
kyrkvaktaren, hvilka, liksom presten, inställa sig å tjenstens
vägnar och endast sucka för den händelse bönen blir för
lång eller verserna för många.
Dock, jag gör församlingens fattighjon orätt, ty jag
hade så när glömt mina enda åhörare eller, rättare sagdt,
åhörarinnor, emedan det för det mesta är blott den
qvinliga delen af fattighuset som vid sådana tillfällen besöker
Guds hus. För dessa stackars gummor, som verlden
förskjuter eller föraktar, står åtminstone en salong öppen, dit
de kunna gå utan att behöfva frukta att bli utvisade, der
de kunna sitta utan att någon rynkar näsan åt dem, och
denna salong är likväl icke blott himmelsvidt större än den
så kallade stora verldens salonger, utan äfven tillräckligt
praktfull, skulle jag tro, ty predikstolen med sina englar af
guld, orgeln med sina pipor af silfver och den stora altartaflan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0022.html
