Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ulf i fårakläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gula och vissnade anletsdrag. Snart kände jag dem alla
både till ålder, namn och öden.
»Jag ser inte till mor Malm i dag,» yttrade jag en
morgon till gummorna, som väntade mig som’vanligt vid
kyrkporten; »är hon då sjuk?»
»Ack, lilla goda magister!» svarade snyftande en gumma,
»hon skulle upp ur sängen för att gå med till kyrkan, men
sjönk ned på bädden tillbaka, och nu är hon död, annars
hade hon nog kommit.»
Jag förenade med den vanliga bönen en improviserad
tacksägelse öfver mor Malm, och när jag slutat och skulle
gå ut, fattade gummorna mina händer och ville kyssa dem.
Var den då för dem så sällspord, denna tacksägelse öfver
en likes stoft, så gifven och bestäld för den bättre lottade,
den rike eller den förnäme? Jag vet det ej. Men det vet
jag, att i denna stund skulle icke all verldens guld ha
uppvägt de erkänslans tårar, som flöto ur dessa matta och
skrumpna ögon.
Vid ett annat tillfälle och under en aftonbön upptäckte
jag en yngre qvinna i ljus klädning och dito schalett på
hufvudet, sittande ensam i en bänk närmare utgången. Hon
tycktes med mycken uppbyggelse lyssna till bönen; men
när jag började »Fader vår», såg jag henne smyga sig ur
bänken och försvinna, utan att jag i skymningen kunde se
hvart hon tog vägen. Efter andaktsstundens slut frågade
jag fattighjonen hvem den der qvirman kunde vara, som
icke gaf sig tid att höra bönen till slut, men ingen hade
sett henne tillförene. Utan att egna vidare uppmärksamhet
åt denna. händelse, lemnade jag kyrkan, hvars port tillästes.
Men ute på kyrkogården kom jag händelsevis att kasta en
blick uppåt det stora runda fönstret öfver södra läktaren och
hvarigenom månen för tillfället kastade sina strålar in i kyrkan.
Jag såg då tydligen innanför samma fönster en hvit gestalt,
hvilken ögonblickligen drog sig tillbaka och icke mera syntes.
Förvånad meddelade jag kyrkvaktaren, som stod bredvid mig,
min upptäckt. Han runkade skrattande på hufvudet och
förklarade mig ha sett i syne, som det heter.
Men jag var säker på min sak, hvartill kom att tanken
på den der qvinnan ånyo framstod för mig. Hon kunde
ju ha gått upp på den södra läktaren, der glömt sig qvar
och på detta sätt blifvit instängd. Jag tvang derför den
motsträfvige kyrkvaktaren att sätta ljus i lykta och återvända
med mig in i kyrkan. Jag befallde honom stanna vid in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
