Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga damen svarar ej vidare, utan påskyndar sina
steg mot Bergstrahlska huset och skyndar in i porten till
detta hus vid Stora Nygatan. Jonas Dugge följer med.
»Men, min Gud!» utbrister ånyo den unga damen, »det
måtte väl aldrig vara er afsigt att följa ännu längre?»
»Jovisst,» svarar Dugge, »att lemna er vid er port,
sedan jag sagt så mycket, vore en oartighet, som jag aldrig
skulle förlåta mig. . . Jag förmodar, att ni har en far eller
en mor i lifvet, kanske beggedera delarne. . . Hvad jag
börjat inför dottern skall jag fullfölja hos föräldrarna, och
sedan får himlen styra för resten.»
Nästan andlös af förvirring och förskräckelse, ilar den
unga flickan uppför trappan, öppnar en dörr till första
våningen och försvinner. Dugge är hack i häl efter, sedan
han först kastat en blick på ett vid dörren fäst visitkort
med namnteckningen: »Brukspatron Elias Magnus
Malmström». Han inkommer i en sal och just lagom för att se
sin flyende Dafne kasta sig i armarna på en äldre herre
och en dito fru, hvarefter hon ängsligt skådade tillbaka på
sin förföljare, den mera lag- än konsterfarne Apollo.
»Hvad sjtittan tusan vill det här säga!» ropade den
äldre herrn, i det han trädde den objudne gästen in på lifvet.
»Ar det herr brukspatron sjelf, fadern till dottern?»
frågade Dugge.
»Har den äran, men för attan ...»
»Då är detta fru patronessan, modem till dottern?»
»Men för nitton ...»
»Mitt namn är Jonas Dugge, notarie i Svea hofrätt
och min afsigt är att...»
»Dugge?» upprepade brukspatronen, liksom erinrade
han sig detta namn; »men för tjog skock millioner, hur
vågar herrn förfölja mitt barn ända in i föräldrarnas boning!»
»Den kärlek som icke vågar allt förtjenar intet. Jag
älskar er dotter, mitt herrskap, och begär henne af er till
hustru.»
»Ar herrn galen?»
»För all del, herr brukspatron, se inte på mig så der
förtvifladt, spärra inte opp käkarna så förskräckligt! . . . Jag
tänker inte låta sluka mig, fast jag heter Jonas.»
»Jonas Dugge?» upprepade brukspatronen ånyo; »herrn
sa’ att han hette Dugge . . . Skulle min herre kanske vara
slägt med en Jonas Dugge som ...»
Bilder ur verkligheten. II. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
