Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöröfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knytnäfvar, frågat: »Skulle kanske två tärningar bättre vara
i smaken?» Komministrarnes vän hade då funnit för godt
att retirera i tid och innan tärningarne kastades.
Vidare hade, såsom nyss nämdes, kapten Parder en
dotter, hvilken visserligen, efter hvad som påstods, hade
lärare och lärarinnor i allt som hörde till tidens bildning,
men ehuru hon redan fyllt sina tjugu år, likväl ännu icke
gått och läst för presten samt följaktligen icke heller blifvit
konfirmerad. Det berättades emellertid, att den unga
hedningen var en utmärkt vacker flicka och att en mängd af
Stockholms elegantaste ungherrar, utan att afskräckas af det
hedniska mörker hvaruti hennes själ ännu sväfvade, bittida
och sent belägrade hennes fars hus, men att högst få varit
nog lyckliga att få se henne, ty hon visade sig hvarken
på gatan eller ens i fönstret. En och annan, som under
någon förevändning lyckats praktisera sig in i huset, hade
rönt samma öde som presterskapets ombud. Med ett ord,
kapten Parders hus stod lika illa anskrifvet hos prester och
lekmän.
»Och denne gudlöse trängtar nu efter religionens tröst?»
frågade jag, med skäl förvånad.
»Så synes det verkligen,» svarade komministern; .»hans
tjenare var nyss hos kyrkoherden med tillkännagifvande, att
hans husbonde låg på sitt yttersta och enträget begärde att
få tala med en andlig man.»
»Och kyrkoherden?»
»Skickade tjenaren till mig och bad mig gå; men efter
hvad som passerat mellan den der kaptenen och
prester-skapet förefaller det äfven mig högst motbjudande att
besöka en person, som burit sig så åt. . . Hvem vet, om han
inte kunde göra med kyrkoherden eller mig som med
påskbokens frambärare.»
»Men han ligger ju på sitt yttersta,» invände jag, »han
är ju döende?»
»Så säges det visserligen, men del kunde ju vara en
möjlighet, att allt det der endast är ett påhitt, ett knep för
att narra någon af oss hem till honom. Saken är den, att
pastorsembetet i dessa dagar funnit sig befogadt att ingå
till konsistorium med en anmälan om det gudlösa tillståndet
i den der sjöröfvarens familj, ty det är ju himmelskriande,
att midt i församlingens sköte en varelse skall finnas, som,
ehuru till mognad ålder kommen, likväl ännu icke begått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
