Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöröfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda han hållit heligt här i verlden. Så ungetär tänkte
jag svara; men som det hvarken var förenligt med mitt
embete eller mitt åliggande för aftonen att inlåta mig i
ord-vexling med en sådan som Koppärret, så inskränkte jag mig
till att helt enkelt be honom föra mig till kaptenen, på
hvars kallelse jag å embetets vägnar inställt mig.
Koppärret mumlade ånyo något, som jag ej kunde
uppfatta, hvarefter han försvann genom en dörr, hvilken hastigt
tillslöt sig efter honom. Jag befann mig således några
ögonblick ensam i salen och ärnade medan jag väntade taga den
närmare i ögonsigte, då jag såg en annan dörr småningom
och ljudlöst öppnas, men stanna på glänt. Tydligen var
det någon som spionerade på mig, och jag kan ej neka
för att jag inom mig erfor något som liknade oro. Skulle
måhända kyrkoherdens och komministerns misstanke ega
någon grund? Men i sådant fall, hvad hade jag väl att
frukta? Aldrig hade jag hört, att pastors- och
komministeradjunkter varit föremål för någons roflystnad, och om man
på min person ville hämnas presterskapets vidtagna åtgärd
för att göra kaptenens dotter till medlem af den kristna
församlingen, så skulle jag nog utan ringaste svårighet veta
reda mig mot tvenne gubbar. Jag fritog redan på förhand
kaptenens dotter från alla stämplingar i detta hänseende, ty
den unga damens okristlighet kunde väl icke sträcka sig
ända derhän att vilja skada en person, som icke gjort henne
något ondt.
Korteligen, jag besegrade snart min lilla oro och
af-bidade lugnt Koppärrets återkomst, och det dröjde icke länge
förrän han ånyo visade sig på tröskeln och med ett tecken
lät mig förstå, att jag borde följa honom, hvilket jag också
genast gjorde, ehuru naturligtvis med ett vaksamt öga på
den gamle hajens alla rörelser.
Vi gingo genom ett rum ungefär lika tapetseradt som
salen och inträdde ändtligen i kaptenens sängkammare eller
kajuta, ty ungefar så såg den ut. Väggarna voro prydda
med alla slags vapen: bössor och pistoler, sablar och dolkar.
Icke heller änterbilan saknades, jag tyckte till och med att
den skiftade i rödt. Vid väggen midt emot ingången en
smal tältsäng med ett brunt filttäcke; ofvanom täcket ett
ansigte, som, fastän utmergladt, likväl röjde reguliera
anletsdrag; ögonen stora och blå, och en väldig krokig näsa
höjde sig ännu trotsigt, lik en ensam kolonn bland högar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
