Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöröfvarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
citerat ordspråket om »smöret», men aldrig hade jag sett
ens en smörassiett i hans hus. Han hade ända sedan
barndomen. aldrig kunnat tåla smör, påstod han; men detta
hindrade honom likväl icke från att breda rätt försvarligt på,
när han var hos andra. »Det der gjorde jag i tankarna,»
yttrade han vid ett sådant tillfälle till mig, och det är väl
möjligt att så var, men nog kom smöret nästan lika raskt
i munnen, som i tankarna.
Presternas snålhet har blifvit ett ordspråk och gifvit
ämnen till oräkneliga historier både på prosa och vers,
oak-tadt man vet, att hvarje presthus på landet är en
gästgifvar-gård, der alla både bekanta och obekanta åtnjuta gästfrihet,
utan att besvära sin egen plånbok.
Emellertid begaf jag mig genast till sjöröfvarens dotter.
Jag fann henne i djup sorgdrägt.
»Det var väl, att ni ändtligen kom hem,» yttrade hon,
räckande mig sin hand och bjudande mig att sitta bredvid
henne; »jag har fattat förtroende till er och har åtskilligt
af vigt att meddela.»
»Det skall glädja mig, om jag på något sätt kan vara
er till tjenst,» svarade jag naturligtvis.
»Min far har lemnat mig i arf en betydlig
förmögenhet,» började hon, »men inte förstår jag mig något på
affärer. Känner ni någon pålitlig man, som ni kunde
rekommendera till utredningsman af min fars bo? Jag behöfde nu
genast en sådan att rådföra mig med.»
»Jag har en akademikamrat, assessor Dugge i Svea
hofrätt, som jag anser både pålitlig och fullt vuxen ett
sådant uppdrag. Behagar ni, så skall jag be honom stiga
upp till er och det redan i dag.»
»I dag!» upprepade hon, »nej, inte i dag.»
»1 morgon då?»
»Nej, inte heller i morgon,» svarade hon, tilläggande
med en viss häftighet: »Det är god tid.»
Nyss »nu genast»; nu »det är god tid». Jag
betraktade henne något förvånad, och det föreföll mig, som om
hon något skiftade färg.
»Känner ni baron von K**, ryttmästare vid
lifrege-mentets dragoner?» frågade hon vidare.
»Till namnet blott.»
»Han är ju blifvande fideikommissarie till det stora
säteriet Ornboholm, som nu innehafves af hans fader generalen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
