Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrtio år med ett mildt och vackert ansigte. Han
förklarade sitt missnöje med min upptäckt.
»Det är, min själ, ingenting att blygas för,» anmärkte
jag med rörelse.
»Men det är mitt nöje att inte skrifva verlden på näsan
det lilla jag gör,» svarade han med fortfarande förtrytelse,
»ty verlden missaktar vanligtvis eller fördömer det nöje som
den ej delar.»
Detta var första gången jag talade med denne man,
om hvilken jag redan hört så mycket talas. Jag skulle
kunna fylla hela ark med berättelser om hans välgörenhet
och outtröttlighet att tjena andra, utan att någonsin tänka
på sig sjelf; men jag vill inskränka mig till att teckna ett
drag ur hans lif, emedan detta drag karakteriserar honom
fullkomligt.
Några år före min bekantskap med honom hade det
lyckats honom att få en sexårig flicka upptagen som eget
barn hos ett rikt, men barnlöst borgarfolk på Norr. Denna
lilla flicka, ett fattigmans barn, hade förlorat sina föräldrar
och alla sina syskon i kopporna. Hon växte till, fick en
vårdad uppfostran, blef talangfull och god samt vid aderton
års ålder genom testamente sina rika fosterföräldrars enda
arftagerska. För denna flicka, hvilken han med en faders
hela kärlek hade följt, brann han slutligen af en ännu
starkare låga, och hon, å sin sida, kände den djupaste erkänsla
och hängifvenhet för sin välgörare. Ett ord af honom,
och hela denna skatt af ungdom, behag och guld hade varit
hans. Men hvad gjorde Isak Harling?
Jo, en vacker morgon stiger han tre trappor upp i ett
hus midt i staden. Han inträder i ett litet vindsrum, som
då beboddes af en fattig extranotarie i hofrätten, en helt
ung man med milda anletsdrag, men lutande öfver de
pappersmassor som betäckte hans skrifbord.
»Ni känner icke mig, men jag så mycket mera er,»
började Harling; »ni är son till en fattig skomakare, som
hade sin lilla verkstad på Söder och dog för tio år sedan,
och er mor bebor ett rum närmast ert. Ni har kafvat er
fram genom fattigdomen, liksom sjömannen genom vågorna
och stormen. Ändtligen fick ni fotfäste, ehuru det var på
en hård och kal klippa, som ni söker göra fruktbar genom
ert arbete och er ömhet för en gammal mor. Men innan
klippan blommar, utblomma er ungdom och ert lif. Tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
