Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Mia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den engel se ut, som en gång skall kalla de döde upp ur
grafvens natt till det eviga lifvets morgon.
Denna flicka var det enda barnet till ett tituleradt
kommerseråd G**, som hade sitt hus nära kyrkogården och var
lika mycket bekant för sin rikedom som för sin girighet.
Han hade varit handlande i en småstad, der han vid fyrtio
års ålder gift sig med en ung qvinna, hvilken i hemgift
icke medfört någonting annat än en ytterlig fåfänga, den
enda passion som möjligen kan rå på girigheten. Hon
öfver-talade sin man att skänka en summa pengar till en
fattiginrättning, hvilket hade till följd, att mannen en vacker
dag fick Vasaorden.
»Sedan vi nu lyckligt och väl blifvit riddare af
Vasaorden,» yttrade hustrun till sin man, »så återstår för oss
bara att få Nordstjernan och bli kommerseråd.»
Mannen gjorde en grimas, men gaf en ännu större
summa till en annan välgörenhetsanstalt och fick verkligen
både det ena och det andra.
»Nu måtte det väl vara slut,» förklarade mannen, sedan
han med en djup suck inlöst ordenstecknet och fullmakten.
»Visst inte, min gubbe,» förklarade hustrun, »vi måste
i morgon dag upp till Stockholm för att bli frimurare och
skaffa oss Carl XIII:s orden, ty jag har alltid mest tyckt
om det röda korset, som man får bära om halsen.»
Kommerserådet tyckte visserligen, att han hade nog af
sin titel och sina två ordnar, för att icke räkna det
huskors han redan hade på halsen, men måste icke desto mindre
resa till Stockholm, der han köpte sig ett vackert stenhus
och anmäldes i Frimurarorden. Vid receptionen till första
graden stakade han sig förskräckligt på alla tre frågorna,
men blef detta oaktadt novis i vishetens tempel.
»Jag riktigt skämdes som en hund,» berättade han för
sin hustru med hela uppriktighetens naivitet.
»Så mycket säkrare är du om halsbandet,» svarade
hustrun tröstande.
Medan kommerserådet avancerade frän grad till grad,
alltmera närmaijde sig sitt mål, uppväxte deras dotter, lilla
Mia, till en glädje för Gud och menniskor. Föräldrarne,
så olika till lynnet, blefvo ett när de sågo på lilla Mia.
Då glömde den ene sitt guld och den andra sin fåfänga
Med kännedom om föräldrarnes svagheter, hade man svårt
att begripa, hur de kunnat få ett så älskligt barn. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
