Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Således bruden,» yttrade jag, som först icke hade så
lätt att förstå, men som nu blef icke så litet förvånad öfver
hvad jag hörde.
I detsamma instack mellan oss en af vaktmästarne sin
stora tébricka för att servera té.
»Hvem, för nitton millioner, dricker té utan monium?»
ropade fodermarsken förgrymmad till vaktmästaren.
»Åhjo men, nog har jag sett dem som göra det,»
svarade denne med en förnäm axelryckning.
Denna replik förorsakade en ordvexling, hvaruti icke
allenast brudens far och brudgummen t-ogo del, utan äfven
några af gästerna. Jag smög mig från de ordvexlande och
gick in i ett annat, rum, der jag kom i samtal med en
gammal fru, som hade en stor hvit plym i hufvudet och
kallades för fru åldermanskan. Hon var enka efter en
ålderman vid det lofliga åkareembetet. Jag frågade henne om
brudens tillstånd.
»Ska man inte må bra på sin bröllopsdag och när
man är rik, så vore det väl håken 1» yttrade åldermanskan;
»annat slag med mig när jag stod brud; nog grät jag då
minst mina fyra näsdukar fulla . . . Men så hade jag också
att ta emot man, fyra styfbarn och två hästkrakar, som
knappast kunde stå för sig sjelfva . . . Men. annorlunda såg
det ut i huset, när min salig man, åldermannen, lade näsan
i vädret, för då hade vi sex hästar på stall, som alla tillhört
ryska ministern, och fem egna barn, af hvilka den äldste
nu som bäst söker bli klockare i finskan; han har en röst
så det hörs till Nybrohamnen, han kunde spela klaver med,
men si då skulle han till en gång och dra fingerkrok si,
och då försträckte han sig, och nu går han med ett finger
som ser ut så här, alldeles som en klyka, just så här, mitt
herrskap, som en klyka som man bär mört på.»
Åldermanskan visade ett knubbigt krökt finger och förde
det till de öfriga gästernas näsor, för att göra beskrifningen
på sin sons missöde så tydlig som möjligt. Ändtligen blef
man i ordning till ceremonien. Jag intog min plats vid
kullerstolarne, afvaktande brudparet. Bruden inleddes af sin
far och följdes af fyra brudtärnor, hvitklädda, men med
håret så vidunderligt upplagdt och med så många brokiga
band inflätadt, att det såg ut som hade de riktiga
bröllops-krokaner på hufvudet. Bruden var lång och kanske något
för bastant bygd för att vara så ung, men ansigtet, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
