Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sträng som på fyra, och honom vill jag ha, men inte
den der parmmätaren, som har ett ansigte som rökt lax och
ett hår som ölsupa, och så går han snedt på stöflarna och
drar åt sig benen, liksom vore han sömstucken.»
»Men,» invände jag, »när ni visste hvad ni skulle göra,
att ni ändå kunde förmås att låta kläda er till brud?»
»Åh, jag bara ville se hur jag skulle ta mig ut i krona,»
svarade hon, betraktande sig med synnerligt välbehag i den
stora spegeln, som hängde midt framför henne.
Qvinnan förblir alltid qvinna. Hon kan allt, utom
låta bli att spegla sig.
Ett starkt buller och skrik förmådde mig att återvända
till bröllopsgästerna. Dessa grälade och stormade om
hvarandra, men allravärst den olycklige brudgummen och den
lycklige marskalken, hvilka stodo mot hvarandra som två
tuppar.
»Det är du, din fläskkadett,» ropade den förre, »det
är du som pratat henne öronen fulla och ryckt mig ur min
fästmös famn!»
»Din fästmös famn!» upprepade den senare; »hvad
har du med hennes famn att göra? Håll du dej till dina
björk- och granvedsfamnar, det kan vara lagom åt en
parmmätare.»
»Der har du ett mått i förskott!» ropade denne och
gaf sin rival en örfil.
»Men det skall vara tre mått på famnen!» ropade
hökaren och gaf sin vederpart tre dito igen.
Detta blef signalen till ett allmänt slagsmål, hvarunder
man likväl icke underlät att hugga för sig ur
konfektskorgar och buteljer, för att åtminstone ha något godt af
bröllopet. Som jag fann, att icke ens hela Stockholms
konsistorium skulle kunnat komma till rätta med denna
bröllopsskara, tog jag mitt parti och lemnade den befängda
bröllopsgården. Ett år derefter fick jag höra, att fodermarskens
dotter stått brud för andra gången och just med sin f. d.
marskalk. Parmmätaren är ännu ungkarl, och han ser alltid
snedt på mig, när jag höstetiden är vid bron för att köpa
ved. Jag har då svårt för att undgå dra på mun, ehuru
det i sjelfva verket bör vara sorgligt nog att ha varit
brudgum utan brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
