Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stut med fikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En förmiddag var han riktigt i »viften», såsom det
hette. Han stod vid sidan af en långbänk med högra benet
framsträckt, ansigtet glänsande i dubbelrödt, det hvita håret
stripigt utspärradt, och under det han med rottingen beskref
den vackraste cirkel kring sitt eget hufvud, snarlik ringen
kring Saturnus, afstraffade han en tolfårig q vartan, hvilken
låg framstupa på samma bänk och tjöt, så det säkert hördes
långt ut på gatan. Delinqventen var son eller fosterson till
en svarfvare vid Norra Kyrkogatan.
»Du skall få särskildt för du skriker och håller oljud,»
yttrade rektorn, fortsättande agan, ty, aldrig njugg i det
hänseendet, gaf han merendels något på köpet, snarare för
mycket än för litet.
Men äfven stuten har en ända, och den stackars gossen
raglade jämrande tillbaka till sin plats, medan rektorn
återvände till sin kateder med raska steg och riktigt uppiggad,
såsom fallet merendels var efter detta slags motion, som
måhända var god och välgörande för hans egen fysik, om
ej just för andras — då dörren öppnades och in i klassen
trädde en äldre herre med allvarligt, nästan stelt ansigte.
Rektorn steg ned från katedern och gick den främmande
till mötes.
»Förlåt, herr rektor, om jag stör!» började den
främmande; »mitt namn är Corvin, häradshöfding, och jag har
infunnit mig för att höra efter, om det går någon gosse
här i klassen som heter Pehr Tiberg, fosterson till en
svarfvare, som lärer bo någonstädes här på Norr, men hvars
bestämdare adress jag ännu ej fått reda på?»
»Jo, nog gör det det, gudnås så visst!» svarade rektorn;
»träd fram, Tiberg!» tilläde han, vändande sig till den nyss
afstraffade, »och snörfla inte, din odåga! . . . Nya klagomål
igen, kan jag väl tro . . . Det är, herr häradshöfding, den
på en gång lataste och okynnigaste i hela skolan . . . Vill
du komma närmare, din utböling! Hvar har du nu varit
framme igen? Du har bryggt för dig till morgondagen med,
kan jag tänka . . . Jag tror du står ännu och snörflar, men
jag ska ...»
»För all del, herr rektor!» afbröt häradshöfdingen; »här
är visst inte fråga om klagomål. . . Hör på, min gosse,
hvar bo dina föräldrar?»
»I huset, buh, numro sju vid Norra Kyrkogatan, buhu,»
lipade gossen, framlutad och med händerna bak.
Bilder nr verkligheten. II. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
