Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E11 simpel artillerists öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jöranson fortfor således att tjenstgöra som simpel
artillerist, nöjd med sin ringa lott och alltid väl uppfyllande
sina skyldigheter. Aldrig deltog han i kamraters
utsväfningar, aldrig hörde man honom skryta öfver egna
krigsbedrifter eller framhålla sin egen person i de berättelser,
man endast efter mycket öfvertalande kunde förmå honom
att afgifva. När han talade om sin välgörare, den tyske
baronen, perlade tårar i hans ögon.
Under min frånvaro någon tid från regementet år 1812
dog denne redbare man och följdes till grafven af hela
regementets deltagande och saknad. Man berättade, att Jöranson,
under det han låg på sitt yttersta, i feberyrseln ofta nämnt
ett namn, hvilket ingen förut hört från hans mun, men
som tycktes mycket sysselsätta honom i hans sista stunder.
Detta namn var en qvinnas. Var ej hans bana
blomsterbeströdd, så fanns det måhända för hans minne någon
ros, blommande eller vissnande i Gud vete hvilken vrå af
verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
