Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det bästa hufvudet på sin tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
doppade i mjölk med sirapslingon på, helst om gästerna
varit sina värdinnor följaktiga till kyrkan, något som de
satte stort värde på och som gästerna icke heller ansågo
sig böra uraktlåta. När man icke kan eller vill föra sin
dam till altaret, är det väl icke för mycket att man
åtminstone följer henne till kyrkdörren. Sålunda uppkom ett
slags platoniskt förhållande mellan de ogifta damerna och
de studenter som bodde i deras hus, och mången
skymning sutto värdinnor och gäster menlöst kuttrande bredvid
hvarandra, och om dem kan man verkligen säga, att de
förra lika oegennyttigt matade de senare, som dufvan matar
sina ungar.
Hvad byggnaden i och för sig sjelf beträffar, så var
den ytterst . bristfällig, och hur kunde den väl vara annat
med en inkomst som, efter hvad jag visat, ofta endast
bestod i några kyssar på hand eller en och annan blick på
månen, lika aflägsen som hyran! Tegeltaket gick som i
vågor, dörrar och fönsterposter -stodo på sned, det låg något
vridet eller förläst i hela arkitekturen, hvilket likväl icke
alltid kunde sägas om dem som bodde der, och allraminst
om den välbekante D’AUot, en på sin tid af alla som kände
honom mycket omtyckt och värderad student.
Hans rätta namn började med bokstafven A; men D’Allot
var hans »konstnärsnamn», såsom han sjelf benämnde det,
och under detta var han mest känd vid akademien. Saken
var den, att D’Allot, bland mycket annat, äfven intresserade
sig för konstberidare, hvilkas beskyddare han också var. Så
ofta Gauthier och hans sällskap besökte Upsala, var D’Allot
deras allt i allom. När Gauthier hade gifvit sin
representation för aftonen, gaf D’Allot efteråt sin, det vill säga
uppträdde för en sluten krets af kamrater på Gauthiers hästar
med stor konstfärdighet och ännu större bifall.
D’Allot, som närmare blifvit skildrad uti en af den
aflidne professor Zedritz på den tiden utgifven broschyr,
kallad »Turkiska musiken», var en glad och oförarglig själ,
som tyckte att glädjen anstod ungdomen i första rummet,
och att de så kallade »läsbaggarne» vore ett onyttigt slägte,
hvaraf ingenting särdeles vore för framtiden att göra. Kanske
hade han icke så alldeles orätt. Den som icke lekt som
barn eller svärmat som yngling blir hvarken praktiskt duglig
som man eller vis som gubbe. Menniskan, liksom året,
behöfver sina fyra årstider, för att bli fullständig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
