Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det bästa hufvudet på sin tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hände sig, att vid midnatten dörren till den
gemensamma sängkammaren varsamt öppnades utifrån och in i
kammaren trädde en mansperson, som på tå närmade sig
inspektörens säng, i hvilken D’Allot som bäst låg och
snarkade, såsom en frisk karl med dugtig näsa brukar snarka.
Sedan den ifrågavarande manspersonen med fortfarande
för-sigtighet och trots mörkret tagit reda på hufvudgärden,
höjde han en yxa, riktade dess egg mot den sofvandes
hufvud och tilldelade det tvenne väldiga hugg, hvarefter
han lemnade rummet lika ljudlöst som han kommit.
En vanlig menniska hade säkerligen redan vid första
hugget insomnat i den eviga sömnen, men D’Allot, olik alla
andra, vaknade i stället.
»Bror!» ropade han med skallande röst till sin på
soffan sofvande värd, »bror, stig för all del upp och tänd
på ljus!»
»Hvad är det?» frågade värden, som vaknat redan vid
första ropet.
»Jag vet inte hur det kommer sig,» svarade D’Allot,
»men jag har den förskräckligaste hufvudvärk.»
»Hur är det möjligt?» frågade ånyo värden; »vi tömde
ju bara fyra toddar, och konjaken är ingen rappakalja, det
vet jag.»
»Hvem tusan har klagat öfver konjaken!» yttrade
D’Allot; »men det är obegripligt. . . husch! ... jag ligger
med hufvudet som i en sjö.»
»Aha, står det så till,» anmärkte värden skrattande;
»du tålde säkert inte vid pressyltan du åt i går afse.»
»Pressyltan?» upprepade D’Allot, »pressyltan var
kuku-maffen, och jag har till och med drötnt om den, men . . .
men ... aj! hvad vill det här säga! ... Är det här
kopparslagare, så måste det vara sjelfva ålderman för embetet.»
Emellertid hade värden lemnat soffan och tändt ljus,
hvarefter han närmade sig sängen. Men kommen dit, tog
han, med ett utrop af bestörtning, ett steg tillbaka.
»Hvad har då händt!» ropade han, »du ligger ju och
badar i blod!»
»Ja, min själ gör jag icke det,» medgaf D’Allot,
tagande sig för pannan, »ty bischoff kan det omöjligt vara,
efter jag inte smakat det på den dag jag minns.»
Vid närmare undersökning upptäcktes tvenne djupa hål
i D’Allots hufvud. Det blef uppståndelse på gården, läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
