Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdigaste bolag i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Riskerar?» upprepade kompanjonen; »alls intet, skulle
jag tro. Ar det jag som begraft mig? Är det jag som
uttagit pengarne för min egen lifassurans? Det är du som
gjort allt det der, liksom det var du som narrade mig till
denna fördömda komedi, den jag bittert ångrat. . . Det ska
tusan hädanefter gå i döden för någon!»
Lindgren pustade och torkade svetten ur sin panna.
»Och om du också kan drilla dig undan ansvar för
det du begrafvit en lefvande,» fortfor den uppståndne, »så
ser jag inte, hur du kan undgå straff för det du uttagit
lif-assuranssumman för en som icke är död.»
»Och hvad är nu meningen med ditt uppträdande?»
frågade Lindgren, någorlunda återhemtande sig.
»Jo, först att lägga vantarne på det här,» förklarade
bolagsmannen, i det han ryckte åt sig hela sedelbundten
som låg på pulpeten; »och det är väl inte för mycket, om
din kompanjon inkasserar brutton för blott en enda dag på
året, när du alla de öfriga fått vara ensam herre på täppan.
Jag borde med rätta genomse räkenskaperna, ty det skulle
alls inte förvåna mig, om du debiterat mig för
omkostnaderna till min begrafning, men . . . Kort och godt, innan
morgon eftermiddag klockan fem måste du ovilkorligen ge
mig tio tusen riksdaler, hvilket utgör halfva assuransbeloppet,
eljest...»
»Eljest?» upprepade Lindgren, sittande som på nålar.
»Visar jag mig för Jerusalem och uppenbarar mig i
den stora staden,» förklarade den uppståndne. »God natt
nu, bror Lindgren! Det fägnar mig att du så lugnt kunnat
se en vålnad från grafven; det bevisar, att du har bättre
samvete än jag trott dig om. Rolig natt och sof som du
börjat! Det var fan hvad du har kallt i bodkammaren; du
näns då aldrig elda, din snålvarg!»
Med dessa ord försvann vålnaden. Lindgren rusade
upp, fattade den stora papperssaxen, liksom ville han med
den rusa efter den försvinnande. Men han hejdade sig,
lade bort saxen, gick till kassakistan, som stod i ett hörn
af rummet, öppnade den, tog derur alla kontanter som
funnos, hvarefter han skyndade ut, stängde boden och begaf
sig direkte till gästgifvargården, och innan den följande
dagens sol uppgått, hade chefen för huset Lindgren & Malm
lemnat Stockholm långt bakom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
