Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdigaste bolag i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh, god afton, bror Hagström!» helsade Malm, under
det han hällde kaffet i en strut, »hur är det med dig nu
för tiden? Hur är det med hustru din och barnen sedan? .
Se så, jungfru lilla, sex skilling tillbaks och några sviskon
på köpet. . . Nå, kära Hagström, hur må alla de andra
nobisgubbarne? Det var så längese’n . . . men vänta då, så
får jag tala med dig!»
Men Hagström lät icke vänta på sig, utan störtade hals
öfver hufvud ur boden och in i sin egen med lika förstördt
utseende som Ek. Efter en kort stund återkom han likväl,
denna gången beledsagad af Ek och andra personer, som
händelsevis tillkommit. Vid sitt inträde funno de
gengångaren helt lugnt sittande innanför disken och tittande i
kontorskladden med spänd uppmärksamhet. Alla funno de
Malm precis sådan som han gick och stod här i verlden,
blott med den skilnaden, att han aldrig i lifstiden visat sig
så intresserad af affärerna som nu efter döden.
»Hvarför hade du så brådtom, bror Hagström?»
frågade Malm, resande sig - upp och läggande bort kladden.
»Hör på, min kära Ek!»-ropade han till denne, »om du
inte genast makar dig inom disken, så har du i morgon
afsked på grått papper. . . Har Lindgren lärt dig. att slå
dank, så ska jag, min själ, lära dig annat, jag.»
»Men hvad i herrans namn vill det här säga!»
beman-nade sig slutligen Hagström.
»Hvad menar du, kära bror?» frågade Malm med sitt
vanliga obesvärade sätt att vara.
»Du är ju död!»
»Nå än se’n?»
»Och jag var ju med på din begrafning!»
»Det lärer gått hederligt till, efter hvad jag hört.»
»Men du . . . du lefver ju?»
»Så, du tycker det? . . . Nog tycker jag det sjelf.»
»Men . . . men det är ju . . . det är ju omöjligt att...»
»Att en kryddkrämare kan stå upp ifrån de döda,»
inföll Malm, »det förargar dig, att det inte var en hökare
i stället. . . men, ser du, det vore omöjligt, rent af
omöjligt, bror Hagström.»
De närvarande började skratta, och Hagström såg ytterst
förlägen ut. Men Malm bjöd både honom och de öfriga
att stiga in i bodkammaren, der han trakterade dem
samt-och synnerligen med punsch, och som omöjligen en ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
