Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiggargumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myra, men som aldrig skall hinna till stacken, emedan han
inte haft något att börja med, men deremot en mängd
fattiga syskon och slägtingar att hjelpa.. . Inte heller honom
har jag tiggt något af, men så ofta jag gått förbi hans fönster,
har han ropat mig an och gett mig någon liten klädeslapp,
och på detta sätt har jag fått många klädeslappar, dem jag
skarfvat ihop till en hufva åt mig om vintern... För
resten är han jemt glad och tokrolig af sig, och han narrar
gumman att skratta, äfven när hon har sina värsta krämpor.
Det är allt en bra menniska, han också, herr pastor?»
»Och mellan dessa två skall denna summa lika fördelas?»
»Nej, de ska ha den gemensamt, för de få den endast
så framt de gifta sig med hvarandra. Jag är säker på att
det ska bli ett godt hjonelag af dem, och då följer också
Guds välsignelse med pengarna.»
Jag samtalade länge med gumman rörande denna sak,
men som hon var orygglig i sitt beslut, så tömde jag säcken
och uppräknade i hennes närvaro hela summan, hvars belopp
var i enlighet med uppgiften. Derefter och sedan gumman
bedt mig bevara hemligheten åtminstone så länge hon lefde,
tog hon sin krycka och gick med sitt vanliga yttrande:
»Glöm nu inte bort gumman vid nästa utdelning, för jag
är så fattig, så fattig, så fattig!»
Angelägen om att så fort som möjligt fullgöra mitt
uppdrag, begaf jag mig genast till Fredsgatan, på hvars
norra sida ett mångelstånd sedan långliga tider stått, som
dock numera är borttaget. Jag fann jungfru Lotta i ståndet.
Hon var ungefär trettio år gammal och hade ett rätt
hyggligt, ehuru något väderbitet ansigte. Jag underrättade henne
om den lycka som så oförmodadt händt henne, äfvensom
om det dervid fästa vilkoret, utan att antyda hvarifrån allt
detta goda kommit. Jungfru Lotta höll på att dåna af glad
häpnad. Hon gick, såsom man väl kan föreställa sig, in
på allt och trugade på mig ett halft dussin färska strufvor
för det glada bådskapet.
Från jungfru Lotta gick jag direkt till lappskräddaren,
hvilken jag fann sittande på sitt bord, ifrigt sysselsatt med
sitt arbete, under det han gnolade på en munter visa. Holm,
närmare fyrtio än trettio år, hade ett friskt och hurtigt
utseende. Utan omsvep meddelade jag äfven honom den
glada nyheten. Först stirrade han på mig en stund med
vidöppen mun. Derefter kastade han sig från bordet, fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
