Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett patronelt pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja,» svarade jag, »jag känner mamselln från en tid
som . . . som ...»
Jag hade icke hjerta att fortsätta, ty Johanna, som
ögonblickligen skiftat färg, lutade sig ögonblickligt mot
dörrposten. För att med ens göra slut på den obehagliga
ställning, hvari jag så oförmodadt blifvit försatt, tog jag
tvärt min hatt. och styrde rakt på dörren till tamburen.
Men innan jag öppnade den, kom jag att blicka tillbaka åt
det ställe der Johanna stod. Hennes stora mörkblå ögon
tycktes följa mig, fuktiga och bedjande. Grefven hade den
artigheten att ledsaga mig ut i tamburen. Der mellan fyra
ögon sade jag »hans nåd» några skarpa, men välförtjenta ord,
förestafvade af den aktning, hvarje hederlig man är skyldig
sig sjelf, äfvensom af den värdighet mitt embete kräfde.
»För all del, tag på öfverrocken,» svarade grefven, utan
att det ringaste bringas ur fattningen; »komministern har
bastanta galoscher, ser jag, och de äro goda att ha i ett
sådant väglag, bara de inte glappa för mycket,» tilläde han
med en försmädlig blick på mina något nedstänkta
pantalonger.
Jag gick — gick naturligtvis äfven miste om L—sta
pastorat. Men pastoratet gick icke miste om sin kyrkoherde
för det, ty följande vår installerades med vanlig högtidlighet
deruti en hederlig, medelålders lärare från en af
bufvud-stadens skolor. Installationsskålen, som den vid
middagsbordet i L—sta prestgård officierande biskopen proponerade
för den nyutnämnde kyrkoherden, delades äfven af dennes
unga fru, hvars skönhet och behag väckte alla närvarandes
beundran.
»Du var ändå bra dum som inte tog emot L—sta
pastorat, när det erbjöds dig,» yttrade en dag några år
derefter till mig en förtrogen vän och kamrat, hvilken kände
till den roll jag spelat i ofvan framställda scen; »ett så
ypperligt pastorat skall aldrig erbjudas dig mera.»
»Det är sannt,» svarade jag tankfullt, »men det der
vilkoret som ...»
»Vilkoret var bättre än sjelfva pastoratet,» afbröt mig
min vän; »prostinnan på L—sta har icke sin like hvarken
som maka eller mor, och hon är hela traktens skyddsengel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
