Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett barnsöl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle själasörjaren kunde dock ibland slå från
sig sina bekymmer, och då visade han sig ganska fryntlig
och treflig. Kanske var det också af slöhet som han ej
tänkte på dem, och i sådant fall kunde slöheten nästan
uppskattas som en välgerning.
»Jag såg, att det iyste hos magistern, och gick derför
in,» började doktor Liljenvaldh, sedan han vänligt räckt
mig sin darrande hand; »hur är det, är det mycket att göra?
Om så inte är, så gör mig sällskap på ett barndop i afton.
Det är inte utan sin lilla egennytta. Det är mycket halt
på gatorna, och numera behöfver jag stöd likaså väl på
gatan som i tjensten.»
»Men när man inte är bjuden,» invände jag.
»Gör ingenting,» försäkrade doktorn; »jag svarar till
och med för, att magistern skall bli en af de mest välkomna
gästerna.»
»Hos hvem är det då?»
»Jo, det är hos . . . hos . . . Men vänta, det är sannt,
jag har lust att göra magistern en surpris, ty surpriser äro
ju alltid roliga.»
Jag klädde mig, och efter ett par minuter stultade
gubben vid min arm till en af de aflägsnare gatorna inom
församlingen. Vi inträdde i ett gammalt, men väl
underhållet trähus och befunno oss snart i en mindre våning på
nedre botten, rikt upplyst och smakfullt möblerad. Värden,
till utseendet en några och trettio års man med blekt, fint
ansigte samt klädd i fina svarta kläder, mottog oss i dörren
på det mest artiga och förekommande sätt. Doktor
Liljenvaldh presenterade mig för värden, nämnande dervid ett
namn, som jag förut icke hört, och värden förklarade med
en djup bugning sig högeligen smickrad öfver den ära jag
gjorde hans tarfliga hus. Af de öfriga gästerna, alla
högtidsklädda, kände jag ingen, med undantag naturligtvis
af församlingens gamle klockare, som å tjenstens vägnar
var tillstädes.
Kaffe serverades, ett utsökt kaffe, »veritabel mokka»,
såsom doktor Liljenvaldh sanningsenligt vitsordade, i det
han läppjande njöt af den aromatiska drycken.
»Maken till kaffe får man inte i hela Stockholm,»
tilläde han, »och allra minst i min församling, som är
brasiliansk alltigenom, så när som på silfvertillgången, i
hvilket fall Maria liknar det steniga Arabien.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
