Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En roman i ett knyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den »enkla smörgåsen» var i förhållande till den
föregående trakteringen. Bordet dignade under de läckraste
rätter och viner. Min högvördige förman, som ymnigt höll
till godo både med det ena och det andra, blef på det högsta
upprymd och proponerade den ena skålen efter den andra,
beledsagande dem alla med de mest vältaliga haranger,
reminiscenser från hans yngre dagar, uppväckta af den
lifvande drufvan. Sålunda drack han bland andra en skål
för den nye verldsborgaren och slutade sitt långa
blomsterrika föredrag med den »hjertliga önskan, att sonen måtte
värdigt träda i sin aktningsvärde faders fotspår».
»Bättre det,» hviskade klockaren i mitt öra, »bättre
det, än om han trädde i sin namnes, Johannes döparens.»
Vidare drack vår ordförande värdinnans skål, icke mindre
blomstersirad, samt naturligtvis äfven värdens, likaledes
slutande med en »hjertlig önskan, att samhället måtte ega
många så verksamma och nyttiga medborgare som han».
»Då blefve vi snart om en hals allesammans,» hviskade
klockarn till mig.
Ändtligen, och efter att ha gjort godt besked för oss
vid supén, stego vi upp från bordet och togo afsked. Men
innan vi lemnade vår artige värd, såg jag honom sticka i
doktorns hand något inlindadt i papper och derefter något
dito i klockarens. När vi utkommit på gatan, såg jag
doktorn vid lyktans sken veckla upp papperet, hvars innehåll
befanns utgöra icke mindre än fyra blanka och splitternya
specieriksdalrar. Klockaren undersökte äfven sin skatt, som
utgjorde en specieriksdaler, lika glänsande och ny.
»Det var en hederlig rackare den der,» utlät sig doktorn
med synnerlig förnöjelse, fast något sväfvande på målet.
Säkerligen hade han på många år icke fått en sådan sportel.
»Gifve gud, det vore många så’na rackare i
församlingen!» yttrade klockaren, lika belåten och upprymd som
sin höge förman.
»Jag önskar de vore rackare allesammans!» yttrade
doktorn, stödjande sig tungt vid min arm.
Så slutade detta barnsöl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
