Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Pylax eller den döende hunden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag genom en dervid fäst tråd kunde sätta i rörelse och
hvifta åt hvilken sida jag behagade.
Scenen vid släden började, Blomster visade sig, Pylax
morrade, dialogen mellan Blomster och majoren försiggick,
Blomster ryckte upp en liten pistolkolf utan pipa och
riktade den mot den trogne Pylax.
»PifF, pafF, puffl» smälde Blomster, och den stackars
Pylax uppgaf det qvidande läte, som tillhörde situationen.
Men fast Pylax, enligt historien, var dödsskjuten och
borde såsom sådan ligga qvar i släden, ansåg jag likväl
konsten fordra att icke låta det stanna dervid. Jag hade
ju på teatern hört tragediens hjeltar och hjeltinnor, äfven med
dolken i hjertat eller det mördande giftet i magen, långa
stunder tala de vackraste saker både på vers och prosa; jag
hade ju sett operans sångare och sångerskor dö två a tre
gånger och ändå hört dem efter den tredje utföra löpningar
och drillar, som få lefvande göra efter. Det var något ditåt
jag ville göra af min roll.
Jag gjorde, till att börja med, ett skutt ur släden, än
på två ben morrande mot Blomster, än på fyra gnällande
och kyssande min husbondes hand, hvilket, som jag tror,
lockade tårar ur mångas ögon. Derefter började jag hoppa
på bänkar, stolar och bord, allt under mina kamraters
gränslösa jubel. Slutligen hoppade jag upp i fönstret. Midtemot
fönstret var dörren till farstun. Som jag der stod, fattades
jag af en ljus idé. Om jag från fönstret kunde i ett enda
skutt uppnå dörren, öppna den och försvinna i farstun,
hvilken storartad dramatisk effekt skulle ej derigenom
åstadkommas !
Jag vågade skuttet och uppnådde dörren men föll —
0 himmel! dödens famn hade varit ljufvare — jag föll midt
1 famnen på tertias lärare, den förfärlige magister Guldbrand,
skolungdomens värsta plågoris. Guldbrand högg Pjdax genast
i begge öronen. För ett ögonblick nästan stel af fasa, repade
jag dock mod och flydde mellan bänkarne. Guldbrand, som
endast fått tag i Pylax’ öron, stod en stund med en svart
vante i hvardera handen, men snart satte han efter mig
det snabbaste han kunde. Jag märkte under språnget, att han
nappade efter min svans, hvaruti han, trots den hvita
plymen, säkerligen igenkände rottingen, älsklingsinstrumentet
för hans verksamhet som lärare. Men jag drog svansen åt
mig så godt jag kunde och fortfor att fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
