Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tacksägelseadress och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recett, och ännu större blir du, när du håller hvad du lofvat,
och du skall hålla hvad du lofvat. Du skall ersätta oss för
den skog och den himmel vi förlorat och som kostat oss så
mycket! — En purpurmun, såsom din, och ögon blå, såsom
dina, kunna icke ljuga. Det vore rysligt , om så skedde, det
vore att tvifla på allt hvad heligt är, det vore att tvifla på
honom, som gifvit dig din mun och äfven gifvit dig dina
ögon. Frukta icke Westergren, den uslingen, och icke heller
hans lika usla jakobister, denna vilda hord som snart skall
falla för claristernas högre förstånd, större kunskaper och
mera utbildade krigskonst! Trettiotvå tertianer, alla
tillhörande Clara högre lärdomsskola, skola, om det gäller,
försvara dig mot en verld. Mottag, Emilie, detta ärofulla bevis
på vår beundran och tacksamhet och skjut icke upp recetten
alltför länge I»
Detta förslag, uppläst af mig i klassen, antogs obetingadt
så när som på den der lilla anspelningen på hjeltarnes
långa fingrar, hvilket man ansåg opassande att vidröra, ty,
sade man, hvilken stor hjelte hade icke varit långfingrad!
Hvem hade väl haft längre fingrar än Napoleon, som
röfvade åt sig mer än halfva Europa? Carl X Gustaf, som
tog Skåne, Halland och Blekinge från Danmark, och Carl
Johan, som tog Norge, hade icke heller haft några
barnfingrar.
Adressen, sålunda kalfatrad, underskrefs, hvarefter jag
mottog det hedrande uppdraget att öfverlemna den till
Emilie Högqvist. Följande förmiddag efter skoltimmens slut
skyndade jag till den unga elevens hem i ett hus vid
Clara södra kyrkogata. Tyvärr var hon inte hemma, utan
på repetition å kungl. teatern, men jag träffade de öfriga
af familjen. Fru Högqvist, enka efter en f. d. hofmästare
hos excellensen De Geer, var ett högväxt, ståtligt
fruntimmer, men hade icke så vackra och milda anletsdrag som
Emilie, hennes yngre dotter. Den äldre, Hanna, likaledes
anstäld vid kungl. baletten, var hemma, och hon liknade
mera sin mor. Af Emilies bröder, som äfven voro tillstädes,
var den ene några år äldre än jag och kom snart i
bokbindar-lära. Den andre brodern, några år yngre, hette Jean, blef
först kypare och sedan aktör med stora anlag för scenen
och dog efter många vexlande öden. Till honom, som
sedermera någon tid var min kamrat vid Berggrens teater,
återkommer jag framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
