Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Också ett minne från Emilie Högqvists barndom»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur en blåmålad kista, som stod vid dörren, upptogs nu
en vidunderlig »bonnet», en hög uppsatt mössa, räknande
sina anor från Ulrika Eleonoras tid och prydd med en lång
svart plym. Denna mössa sattes på Emilies vackra hufvud,
och med den måste hon stiga upp på kistan för att trona
der under hela frukostlofvet. Men hvad gjorde väl Emilie?
Jo, knappast hade Mabonne och hennes dotter gått in i
sina rum för att frukostera, förrän Emilie slet af sig hela
grannlåten, tog sin kappa och hatt, ilade utför trappan, och
aldrig kom hon åter till fru F—q—s pension.
Emellertid blef det oss förbjudet att i pensionen nämna
Emilies namn, ty Mabonnes dotter förklarade för oss, att
om Mabonne fick höra Emilies namn, så skulle hon bestämdt
få sina vanliga konvulsioner, och hvem ville väl vara orsaken
dertill? Emilie nämndes således aldrig och blef snart glömd.
Men år 1828, eller fem år senare, var jag på spektaklet
och såg »Brodertvisten». Huru öfverraskad blef jag ej, när
jag i »Lotta» igenkände Emilie, som då var sjutton år och
i fulla glansen af sin fägring. Jag såg henne sedan i några
andra pjeser, i hvilka hon firade samma triumfer. Hennes
milda röst och intagande rörelser med hufvudet voro desamma
som förr. Af ödets nyck förd åt ett håll, dit icke ens hennes
tankar förde henne, såg jag henne sedan aldrig mer, om ej
i minnet från barndomens dagar.
Elisabeth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
