Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.likprocession, utan att rätt veta hvarför. Men hvad var
att göra? Jag intog min plats; efter mig följde kistan,
buren af åtta tjenstemän i assistansen; derefter en oändlig
procession, och uti den säkerligen en mängd af den aflidnes
offer. Det bar af uppför Nybrogatan; men just som jag satte
foten på Ladugårdslands torg och skulle, såsom tillsagdt var,
vika af till höger, fick jag den befängda idén att i stället
gå rakt fram, för att söka en bakgata, utan att eftersinna
hvilken betydlig krokväg derigenom togs. Jag fortsatte
vägen rakt fram, passerade förbi torget och var snart inne
på Sevedbåtsgatan, som bär till Tyskbagarbergen. Det är
märkvärdigt, att ingen i processionen ännu märkte det
villospår man var inne på; men nästan alla voro af den rikliga
undfägnaden lika »oppspelta» som jag, och för öfrigt
konverserades allmänt om allt möjligt. Sålunda hörde jag dem,
som buro kistan, öfverenskomma om att, efter jordfästningen
och sedan sexan i sterbhuset ordentligen intagits, begifva
sig till Blå porten å kungl. Djurgården, för att med en bål
punsch möta den annalkande våren, ty man var då i
midten af april. Alltså kommo vi allt närmare
Tyskbagarbergen. Men ändtligen kom man underfund med den falska
kurs som styrdes.
»Hvad är det häri Hvart i h—e bär det här!» ropade
en bakom mig.
»Det bär ju rakt på Tyskbagarbergen 1» ropade en
annan.
»Stanna, stanna, din tjufpojke!» skrek den tredje,
nämligen värden sjelf, hvilken sprang fatt mig och grep mig
hårdt i armen; »är du galen eller hvad går åt dig? Är
det här vägen till kyrkogården, ditt eländiga kräk?»
Jag sökte en ursäkt och fann den.
»Jag trodde, att kommissarien skulle begrafvas på
Fattigkyrkogården,» svarade jag.
Ladugårdslands församling hade då, liksom den ännu
har, en begrafningsplats vid Gröna gatan vester om
Tyskbagarbergen och dit de fattigare af församlingens döde
vanligtvis fördes.*
»Fattigkyrkogården!» upprepade en af processionen; »har
du någonsin hört, din slyngel, att en assistanskommissarie
begrafves på en fattigkyrkogård.»
* Gröna gatan och Fattigkyrkogården ha båda nu mera
försvunnit och lemnat plats, den förra för Östermalmsgatan och den
senare för Stureparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
