Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första steg ut i verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hel tunna af samma smör och reqvirerade i dag på
morgonen dito en tunna.»
Denna och dylika föreläsningar hade min patron den
godheten att hålla för mig, utan att jag erfor den ringaste
grad af erkänsla eller kände min aktning ökas för honom.
Jag bar mig naturligtvis mycket tafatt åt både vid vägning
och inläggning, men en gång lyckades jag likväl vinna min
patrons bifall. På mellersta hyllan i boden stod en
half-ankare bränvin med sin trätapp af ett fingers tjocklek. Så
ofta någon af allmogen inkom för att handla, förutsatt likväl
att det gälde ett större parti, bjöd patronen honom på en
sup och ibland på två, som han tappade direkt ur halfankaren.
Men vid ett tillfälle, och strax efter det patron fyllt ett
glas, föll tappen ur ankaren, så att bränvinet började rinna ut
på golfvet. Fattad af en lycklig ingifvelse, skyndade jag till
halfankaren och stack min ena tumme in i hålet och höll
den så q var, medan patronen letade efter tappen på golfvet.
»Det var fiffigt gjordt!» yttrade han, skinande af
belåtenhet; »du har mer geni än jag trodde dig om . . . Satans
ypperligt infall, min gosse!»
Klockan nio stängdes boden, hvarefter jag vid
qvälls-varden blef presenterad för den öfriga familjen, som bestod
af frun i huset och sex långa skrangliga döttrar, den äldsta
ungefär tjugufyra år. Alla spände sina ögon i mig, och jag
uppsnappade följande ord af en af systrarna till den andra:
»Den der skulle inte se så illa ut, bara han inte hade
så stora näsborrar.»
»Di ä’ som på en häst,» tilläde den andra.
Jag kände mig något stucken af denna oväntade
anmärkning mot min näsa, men slefvade icke desto mindre
rätt duktigt för mig ur det stora gemensamma
mjölgröts-fatet, som stod midt på bordet.
»Du måtte haft en underlig mor, du min gosse!»
anmärkte frun.
»Hur då?» frågade jag häftigt och med ett styng i
bröstet.
»Du har ju fasligt korta skjortor,» förklarade hon.
»Ju kortare, desto beqvämare,» svarade jag tvärt, äfven
harmsen öfver att man under min frånvaro synat mitt
fattiga knyte.
»Du har biåsinstrument med dig, du blåser således?»
sade äldsta dottern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
