Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dricka och vexlade der min riksdaler. Under det jag släckte
min törst, föll jag visserligen på den idén, att jag borde
skrifva både till min far och till madamen i farstun, för att
åtminstone låta dem veta, att jag ännu vore i lifvet och att
alls ingen nöd ginge på mig, men jag kom mig icke för med
det. Emellertid förflöt tiden, och när klockan närmade sig
åtta, lemnade jag värdshuset och tog vägen tillbaka öfver
bron för att, mitt löfte trogen, återvända till Ålkistan. På
bron mötte jag en åkande herre, i hvilken jag igenkände
bokhandlaren Alberg, som nyss mottagit magister Wiborgs
bokhandel i Storkyrkobrinken. Jag såg honom lara öfver
bron, vika af strax till höger och begifva sig ner till en liten
sommarpaviljong, som speglade sina nätta former i Saltsjön.
Jag påskyndade mina steg och återsåg snart Ålkistan.
Men i detsamma jag ernade beträda gården, hörde jjg
rullandet af ett åkdon, kommande från Stockholmssidan, och
änskönt jag ännu icke sett sjelfva åkdonet, greps jag likväl
af en sådan ängslan, att jag icke vågade mig in på gården,
innan jag förvissat mig om hvem den åkande vore. Jag
drog mig derför skyndsamt tillbaka och dolde mig bakom
den lilla flygelbyggnad der krogen var. Min ängslan var
alltför väl grundad, ty i den gula schäskärran, som nu körde
in på gården, upptäckte jag 1:0 min far och 2:0 patron
Sönnerlund. Intet tvifvel, detta dubbelbesök gälde min
dyrbara person. Men att söka är icke detsamma som att
taga, tänkte jag, och ilade tillbaka åt det håll, hvarifrån
jag nyss kommit. Men i stället för att fortsätta vägen till
Stocksund, kastade jag mig in i en tät skogsdunge, sökande
mig der ett gömställe, hvilket jag också trodde mig der ha
funnit. Stående på en högre bergklint, upptäckte jag vid
dess fot några torra granrisruskor, sammanfogade till ett
slags hydda med berget till vägg och jemväl en del deraf
till tak, ty hjessan af klinten var något bredare än sjelfva
basen. Jag halade mig genast ned utför klinten, kröp in
i riskojan och satte mig der på marken, med ryggen mot
berget. Der tänkte jag uppehålla mig, till dess skymningen
inträdt, då man, efter hvad jag tog för gifvet, hade tröttnat
vid att längre efterspana mig. Bäst jag så satt,
uppmärksam på minsta prassel af löfven och fast besluten att förr
dö än lemna mig i den der patronens våld, kände jag mina
ögon tyngas och stretade länge emot den lömskt smygande
sömnen, men öfverväldigades och förlorade slutligen med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
