Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en röst hviskat i mitt öra, att jag ovilkorligen måste ut,
om jag också skulle sätta eld på hela kyffet. Jag fattade
mitt beslut och utförde det med blixtens hastighet. Jag
kastade den brinnande danken midt i ansigtet på min
fångvaktare och derefter mig sjelf på dörren, och det med sådan
fart, att låset sprang upp och dörren flög åt sidan. Det
värkte i både ben och armar på mig, men icke desto mindre
rände jag af med pilens snabbhet, styrande instinktmessigt
kosan ner till bokhandlarens paviljong, hack i häl förföljd
af brovaktaren.
Just som jag, närmande mig stranden, vek af åt den sidan
af paviljongen som vette åt sjön, hörde jag en karlröst ropa:
»Rädda dig, Drufva! Det kommer folk!» hvarefter jag
såg en karl taga till flykten.
I detsamma kom en annan karl springande ur det
öppnade fönstret till paviljongen och flydde i samma
riktning som kamraten.
»Ta’ fast tjufvarne!» skrek jag, ilande efter de flyende.
»Ta’ fast tjufvarne!» skrek brovaktaren, som
åtminstone trodde sina egna ögon.
Den vilda jagten gick längs efter sjöstranden.
Oför-modadt stannade de begge förbrytarnte, hejdade af något
hinder, som jag i mörkret icke kunde se. Den ene af dem
hoppade i sjön och simmade från land; den andre tvekade
ett ögonblick, synbarligen väljande mellan land och vatten.
Slutligen tog han sitt parti och rusade rakt mot oss eller,
rättare sagdt, mot brovaktaren, såsom den ojemförligen
farligaste motståndaren. Jag igenkände den beryktade Drufva.
Som nu han och brovaktaren kommo i fullt språng mot
hvarandra, så blef sammanstötandet så våldsamt, att begge
ögonblickligen föllo till marken, der en förtviflad brottning
nu började. Brovaktaren, stark som en björn, hade dock
med en panter att göra. Dertill kom att pantern, som var
beväpnad med knif, redan vid första nappataget lyckats
tillfoga björnen ett djupt sår i högra ramen. Under
rullandet på marken tycktes brovaktaren anstränga hela sin kraft
för att åtkomma den knif, som tjufven ännu hade i sin hand
och till det yttersta sökte behålla, liksom insågo begge, att
stridens utgång helt och hållet vägde på detta knifblad.
Under andra förhållanden hade det måhända varit
intressant nog att helt opartiskt få beskåda denna kamp
mellan rå kraft å ena sidan samt vighet och smidighet å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
