Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min nye principal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke gerna kunde misstaga sig om person, medgifvande
likväl recensenten, hvilket var som olja på elden, att det
någorlunda hjelpliga språket måste tillskrifvas någon annan, så
att det egentligen var sjelfva uppränningen, hvilken i
besatthet ansågs icke hafva sin like, som var den sannskyldige
författarens verk. Jag har förlorat detta nummer och
erinrar mig så godt som intet deraf. Men jag minnes, att
recensenten mycket uppehöll sig vid slutet af romanen, der
den rike grefven, af tacksamhet för sin räddare, gifver den
tappre bokhandlaren 1:0 till äkta sin enda dotter, den sköna
Alexina, och 2:0 till everdelig ego den grefliga familjens
stora boksamling, förmodande dervid recensenten, att den
senare gåfvan, eller den grefliga boksamlingen, skulle,
förvandlad till lånbibliotek, med det snaraste komma den
läsande allmänheten rill nytta, och hvad beträffade den förra
gåfvan eller grefvens dotter, så frågade recensenten med
lätt förklarlig nyfikenhet, om och i hvad mån den sköna
Alexina kommer att vandra samma ambulatoriska väg som
det stora familjebiblioteket o. s. v. Dessutom hänvisades
till den verkliga händelsen vid Stocksund, hvaruti
bokhandlarens roll var sådan den kunde, men den unge
bod-betjentens deremot vida bättre.
»Nå, hvad säger du om det der, din olycksfågel?»
frågade Alberg, hvit i synen som ett lärft, »eller nekar du
kanske för att du haft ditt finger med i den der nedriga
recensionen?.. . Och är det tacken för att jag räddade dig
ur din förre husbondes klor?»
»Är det fråga om tacksamhet,» svarade jag, »så tycker
jag, att jag rönt bra liten tack för den stora tjenst jag i
somras gjorde herr bokhandlaren.»
»Stora tjenst,» upprepade denne; »har du gjort mig en
stor tjenst, du? Har du gjort mig för två styfver nytta, du?»
»Hå kors!» yttrade jag; »finner herr bokhandlaren sjelf
sin egendom och sitt lif inte värda två styfver, så lärer väl
ingen annan finna det heller!»
Alberg tog ett steg, liksom ville han rusa på mig,
men hejdade sig och sade:
»Inte en sekund längre får du stanna i min boklåda,
utan dra du så långt vägen räcker!»
Ögonblickligen svingade jag mig öfver disken och
närmade mig dörren. Men då det dessutom grämde mig att
han lät mig gå, utan att gifva mig det ringaste i lön för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
