Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afgrunden i Askersund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saken var den, att det hade regnat på eftermiddagen
och dervid också läckt in i afgrunden. Emellertid belönades
våra improviserade föredrag med det gällaste skratt i
salongen. Det är mitt öde, suckade jag, att i mina mest
tragiska momenter, vare sig som lefvande eller död, alltid
hålla målron vid makt och bereda min publik oväntade nöjen.
Berggren var dock snart inne i sin roll och fortsatte
med vanlig fattning monologen. Men under det att Hamlet
i de mest hjertslitande ordalag beklagade sin far, hvilken
var dömd att efter döden svettas bland afgrundens
svafvel-lågor, kröp faderns vålnad visligen ur gropen och linkade
tvärs öfver teatern, drypande af lervatten. »Svettas han
inte värre än jag, så går det väl an,» mumlade jag, hackande
tänderna som jag haft frossan. Publiken klappade
händerna af alla krafter. »Gå på med det, era klappträn, det
hör till tvätten!» fortfor jag och stultade ut.
Berggren rasade som en furie när han kom ut bakom
scenen.
»Herre,» ropade han till mig, »ni är då skapad att
förstöra min teater 1»
»Herre I» ropade jag, lika ursinnig, »herre, skafta mig
då ett bättre helvete att hoppa i!»
Ännu en gång, som jag tror, måste vålnaden fram på
scenen. Men den som aktade sig för afgrunden i Askersund,
det var jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
