Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också en reskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjelpt kusken att lugna hästen, närmade jag mig den gula
uniformskappan.
»Det är omöjligt att begagna detta ekipage i afton,»
sade jag, »men får jag erbjuda er plats i min släde? Det
är godt rum, och skjutspojken kan stå bakpå.»
»Jag tackar er mycket, min herre!» svarade en röst,
något för vek att tillhöra en militär.
Den gula uniformskappan hviskade till kusken något
som jag ej hörde och tog derefter plats i min släde till
höger om mig, hvarefter jag fortsatte vägen till staden. Jag
sökte börja ett samtal med min oförmodade reskamrat, som
fortfarande med största omsorg dolde sitt ansigte; men då
han tycktes alltför sparsam på svar, afstod jag snart från
försöket. Under hela vägen föreföll han mig mycket
tankspridd och drog då och då en suck af samma art som den
på Stallmästargården.
Sålunda passerade vi Norrtullsgatan, Drottninggatan
och Norrbro. Men vid slutet af bron midt nedanför
Lejonbacken höll jag med släden.
»Jag tänker ta mitt logis i Stora Gråmunkegränd,»
underrättade jag min reskamrat; »men gerna kör jag min
herre hem, bara jag får veta adressen.»
»Nej, jag tackar, jag stiger af här, och ännu en gång
tack för er artighet, min herre!» svarade gula
uniformskappan, steg ur släden och tryckte något i skjutsgossens hand.
Men vid denna rörelse råkade den gula kragen falla
åt sidan, och jag uppsnappade en skymt af ansigtet.
Jag-spratt till der jag satt och stirrade länge efter "den gula
uniformskappan, som skyndsamt aflägsnade sig uppför
Lejonbacken. Skjutsgossen stirrade också, men på en blank
specieriksdaler, den han höll i sin hand.
»En förnämare reskamrat kan jag omöjligen få,» sade
jag för mig sjelf; »men nästan lika omöjligt en så olycklig
och hopplös, som denne tycktes vara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
