Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Talang och hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nästan stelfrusen, och då jag icke kunde lemna henne
i detta tillstånd, följde jag henne uppför en mörk trätrappa,
mer bärande än ledande henne. Vi inträdde i ett rum,
upplyst af ett enda smalt talgljus. Rummet var stort, men
försedt med ytterst simpla möbler. Vid ena väggen stod en
säng, hvaruti låg en person med gubbansigte, mycket aftärdt
och lidande. Framför ett bord nära-sängen satt en gumma
med glasögon, sysselsatt med något handarbete. Bredvid
ljuset på bordet låg en gammal psalmbok uppslagen.
»Hvad jag varit orolig för dig i afton, mitt stackars
barnl» yttrade gumman, läggande från sig sitt arbete.
»Söta mormor, jag har fått åka,» svarade flickan,
skyndande till gumman; »den här beskedliga herrn har
skjutsat mig hem.»
»Tack för det, goda herre 1» yttrade gumman.
»Alltsedan min stackars gubbe insjuknade, har jag inte kunnat
hemta henne om aftnarne, hvilket jag förr brukat göra.
Men hvad du är blå om läpparne, kära barn, du har slitit
mycket ondt i q väll.»
»Men det har gått så bra för mig i afton,»
underrättade Thérése; »balettmästaren berömde mig.»
»Det är allt ett svårt yrke för en fattig flicka, den
der teatern,» sade gumman; »och det kostade nog på mig
att släppa dit min dotterdotter. Hon och min stackars
man äro de enda jag har qvar af de många som gått före
mig, i stället för att, såsom jag trodde, komma efter. Men
noden har ingen lag; femtio riksdaler om året äro ändå
något, och mina ögon bli allt sämre, så jag kan inte arbeta
som förr.»
»Jag får nog snart större lön, lilla mormor!»
förklarade flickan, smekande den gamla; »och då skall mormor
spara sina ögon ... Är morfar bättre i qväll?»
»Tyst, han har slumrat in . . . Ja, mitt barn,» fortfor
gumman, »måtte allt gå dig väl här i verlden! Ett är jag
dock säker på: aldrig skall Thérése göra sin fattiga mormor
någon sorg.»
»Aldrig, aldrig!» utbrast flickan, sjunkande ned och
läggande sitt hufvud i den gamlas knä.
Gumman böjde sig öfver dotterdottern och förde sina
läppar till hennes lockiga hufvud. Derefter tog hon af sig
glasögonen och torkade bort några tårar ur dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
