Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett spektakel utom ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick. Mcu rådde jag väl för att jag fått min plats så närå
henne? Rådde jag för den spetsbofven Fra Diavolos
insinuationer mot hennes kön? Och för öfrigt, hvem hade spelat
inkognito, hon eller jag? . . .
»Jag mår inte väl, låt oss gå!» hörde jag henne yttra
till sitt sällskap.
»Nej, min nådigaste fru,» hviskade jag till henne,
»denna gång är det min tur att rymma fältet.»
Och dermed reste jag mig från min plats och lemnade
logen.
»Obegripliga varelser!» mumlade jag för mig sjelf, under
det jag skyndade utför trappan; »skall då i en qvinnas barm
hatet eller föraktet alltid bli kärlekens efterträdare!»
Jag gick in på operakällaren.
På operakällaren, då såsom nu en mötesplats för nästan
alla samhällsklasser, träffade jag en ung aktör vid kungl.
teatern vid namn Åmansson och med tillnamnet »bofinken»,
hvarför vet jag ej. Han har icke som konstnär efterlemnat
något minne, men väl ett ordspråk som ännu lefver. Då
han några år derefter insjuknade i koleran och låg på sitt
yttersta, yttrade han till några kamrater som vakade öfver
honom: »God natt, gossar, nu tar hin bofinken!» och
dermed dog han. Så när som på sin konst kände han hela
verlden och kände äfven åtskilligt om generalskan von L**.
»Hon är på sätt och vis förlofvad med grefve Fritz U**.»
»Förlofvad, och på sätt och vis!» upprepade jag suckande.
»Hvad det der låter gudsnådligtl» anmärkte också
Amansson; »en ung generaiska, som älskas af en ung
löjtnant, är hon att beklaga, hon? Det- är en degradering,
som hon väl kan smälta, tänker jag.»
Åmansson hade rätt. Också var det icke öfver henne,
utan öfver mig jag suckade. Det föreföll mig, som jag borde
haft förmånsrätt framför löjtnanten, och det började förarga
mig, att jag för hennes skull gått miste om ett godt spektakel
samt en plats på första raden, något som icke alltid stod
mig till buds. Vara delikat, när man ingenting har derför!
tänkte jag, och så tänker hela verlden. Jag beslöt återtaga
min plats, men då visa mig stolt och kall såsom hon. Detta
den ena stunden. Den andra deremot ville jag visa henne
förtrolighet, småle oförskämdt mot henne, med ett ord, jag
visste icke rätt hvad jag ville, glömmande att, näst det att
vilja hämnas, är ingenting så uselt som att icke veta på hväd sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
