Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Carl Johans favorit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En omelett åt kungen, och jag är ensam i detta
öfver-gifna kök!» utbrast kockseleven med bestörtning. »Nåväl!»
tilläde han, återtagande sin vanliga munterhet, »förr dö än
låta kungen svälta!»
Derpå rusade han in i skafferiet och höjde sin knif
öfver den kungliga skinkan, men hejdade sig. Skinkan,
hvilken på några veckor icke varit anlitad, var grön af mögel
och silfverfatet grönt af erg. Näst Gud har ingen så
fur-starnes lif i sin hand som deras kockar. Edvard vågade hvad
ingen annan skulle ha vågat. Han valde en af de vanliga
hofskinkorna, mindre helig, men också mera mögelfri, skar
skifvor och gjorde tärningar af skifvorna. Derefter tog han itu
med sjelfva omeletten. Han hade många gånger med
förargelse sett, huru sjelfva mästerkocken fuskade med denna rätt,
huru denne, för att underlätta sitt besvär, brynat den med
soja, i stället för med socker. Edvard handlade såsom det
anstod en ärlig undersåte, och snart var omeletten färdig,
den skönaste oval i gult med konstnärligt anordnade
kara-mellfestoner. Derefter bars omeletten upp till konungen.
höljande förmiddag, när hela kökspersonalen var
samlad, inträdde hofmästaren i köket.
»Hvem har lagat omeletten åt hans majestät i natt?»
frågade han.
Då denna fråga gjordes med någon sträfhet i rösten,
fruktade alla att något varit i olag. Alla hade dock, hvad
den saken beträffade, goda samveten, utom Edvard
naturligtvis.
»Det har jag,» stammade han slutligen.
»Godt!» yttrade hofmästaren, blidare i både ord och
blick; »hans majestät är alldeles förtjust i den der
omeletten och har befalt, att den som lagat den skall ha en
butelj champagne. Äfven har hans majestät uttryckligen
befalt, att ingen annan får laga omeletter åt honom än
samma person. Jag gratulerar er, min unge herre; er lycka
är gjord.»
Hvem var gladare än vår Edvard? Han hade lyckats,
hvad icke ens två förenade riken förmått, att tillfredsställa
Carl XIV Johan.
Anländ till Stockholm, uppkallades Edvard en dag till
hofmästaren, hvilken förklarade, att hans majestät, som
fortfarande mycket intresserade sig för den unge kocken,
tillsagt, att Edvard skulle göra sina studier i drottning Desiderias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
