Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den finske baronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har inte sett honom på en god stund. Men hvad
vill du honom?»
»Du skall få veta det. Denna dag blir märkvärdig i
S:t Ragnhilds annaler. Hvad är klockan nu?»
»Fem.»
»Godt! Vi ha då en timme på oss,» sade jag, fattande
min vän under armen och skyndade bort med honom.
Innan klockan sex höll, såsom bestämdt var, baronens
vagn utanför generalskans port. Bredvid hästarne stod
baronens betjent och vid vagnen baronen sjelf. I vagnen satt
redan ett äldre fruntimmer, som jag icke kände, förmodligen
någon af badgästerna som skulle med på lustturen. På något
afstånd stodo jag, min vän handlanden, stadsfiskalen samt
några karlar tillhörande badservisen. Generalskans
kammarjungfru visade sig i porten med en sidenkappa öfver ena armen.
»Är hennes nåd färdig snart?» frågade baronen.
»Hennes nåd kommer om en liten stund,» svarade
kammarjungfrun, läggande kappan i vagnen.
Men jag närmade mig baronen.
»Om förlåtelse, herr baron!» började jag; »nyss var jag i
dispyt med er betjent om afståndet mellan Wasa och
Stockholm .»
»Dispyt med min betjent om afståndet mellan Wasa och
Stockholm!» upprepade baronen; »hvad fan rör det mej!»
»Jo, det är mycket angeläget för mig att få veta, hur
långt det är mellan dessa begge städer,» menade jag.
»Och hvarför är det så angeläget, om jag får fråga?»
tillsporde mig baronen helt vårdslöst och i det han drog
på sig ett par tjocka gula körhandskar.
»Jo,» svarade jag, »ty om jag vet hur långt det är
mellan Wasa och Stockholm, så kan jag också bestämdt säga
hur långt det är mellan Wasa och—- Marstrands fästning!»
tilläde jag med synnerlig tonvigt på de sista orden.
Verkan af dessa ord blef gripande. Den guldgalonerade
urang-utangen tog ögonblickligen ett språng för att fly, och
den finske baronen studsade tillbaka likblek. Solens smink
förmådde numera intet.
»Du är stortjufven DrufvaJ» ropade stadsfiskalen,
läggande sin hand på den förmente baronens skuldra; »du
har rymt, din spetsbof, från Marstrand och har mer än ett
år varit efterlyst. Tag af de der handskarnel Jag har ett
par solidare åt hans höga nåde,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
