Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den finske baronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anstäld visitation hos dem återfanns mycket af mer eller mindre
värde som förkommit under deras vistande vid badet, samt
bland annat äfven den förlorade plånboken, hvaraf dock
innehållet var till hälften förslungradt. Så slutade den finske
baronen i Söderköping sin korta, men lysande bana.
Läsaren torde måhända erinra sig den beryktade Drufva,
såsom ett hemskt minne redan från min barndom. Jag hade
äfven nu lyckats igenkänna honom; men huruvida han kände
igen den som tvänne gånger förut bidragit till hans gripande,
vet jag ej och, det gör icke heller något till saken.
Affären vid vagnen hade emellertid gått vida hastigare
än jag hunnit nedskrifva den, och man kan lätt tänka sig
sensationen bland badgästerna, när de fingo underrättelsen
derom, och den flög omkring som en löpeld. Det var en
stor lycka för generalskan, att hon icke hann ned till vagnen
före uppträdet. Hon hade då fått höra flere speord än
äfven den mest stoiska själ kunnat fördraga, och hvad
qvinnan än är eller blir, stoiker blir hon dock aldrig.
Det lyckades mig dock att ge opinionen en annan
riktning. Jag lät en hvar tydligen förstå, att det egentligen
var generalskan man hade att tacka för det att bofvarne
blifvit upptäckta: att hon, som under den senare tiden
börjat misstänka, att det ej stod så rätt till med den finske
baronen, hållit fint uti, som det heter, för att närmare
utgrunda förhållandet, samt att det slutligen äfven var hon
som genom mig gifvit stadsfiskalen en vink om den misstanke
hon hyste.
Följden blef att generalskan, som genom några rader
från mig fått sig anvisad den roll hon borde spela, blef,
när hon senare på dagen visade sig ute, ett föremål för
många komplimenter för sin skarpsynthet och den klokhet
hvarmed hon bedrifvit saken, och som alla de andra blifvit
lika mycket duperade, så berömde sig snart något hvar öfver
att redan förut ha genomskådat den förmente baronen,
ehuru man velat afvakta den stund då måttet var rågadt.
»Ni har gjort mig en tjenst som jag aldrig kan vara
nog tacksam för,» yttrade mellan fyra ögon generalskan till
mig och det med en tår i blicken och en handtryckning så
varm, så ljuf— ljuf som »den heliga Cecilias» förr en gång var.
Ingen kan förbittra och såra så djupt som en qvinna.
Men så kan icke heller någon så försona som hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
