Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lycklig, skulle hon varit den mest förtjusande, ty lyckan
är qvinnans poesi.
Jag stod i största förbindelse hos begge dessa ädla
damer. De voro mina ifrigaste beskyddarinnor, de hade
gjort allt för att, såsom det heter, draga fram sin
skydds-ling och bereda honom tillfälle att visa sig till sin fördel.
Liksom den gamla grefvinnan hade drottningens hela öra,
hade den unga sin tants, så att hon egentligen var
upp-hofvet till min lycka. Den tillgifvenhet och vänskap, hon
visade mig och som naturligtvis egde sin grund i händelser
från en förfluten tid, hade småningom öfvergått till en
förtrolighet, visserligen smickrande för min lilla fåfänga, men
på samma gång — jag kan väl säga det — vådlig för mitt
lugn. Att dagligen vistas i närheten af detta ljufva,
intagande väsen, utan att känna hela sin själ dragen dertill,
var omöjligt. Ditintills hade jag dock aktat mig för att ge
någon den ringaste aning om hvad som föregick i mitt inre.
Men återvändom till den lilla båten eller, rättare, stigom
ur den, ty den låg redan vid land. De begge damerna, den
äldre vid den yngres arm, lemnade stranden, medan jag
blef något efter, sysselsatt som jag var med att uppsamla
snäckor, passande till ett perlband åt fröken Lilli, som sprang
omkring mig, otåligt ryckande mig i rocken. Vid början
af den korta allé, som leder till slottet, såg jag de begge
damerna stanna och hörde den äldre ropa mig. Jag
skyndade till henne.
»Min bäste hofintendent,» började hofmästarinnan, »ni
anar inte hvad jag och min niéce nu sysselsätta oss med,
och likväl är det något som fruntimmer gerna tala om, jag
menar förlofningar och giftermål. Det förundrar oss, att
en ung rangerad man som ni, ännu inte skaffat sig en liten
fru i sitt hus, inte sökt en stjerna för sitt lifs horisont,
såsom poeterna kalla det.»
»Ackl» svarade jag obetänksamt, »just derför att det
är en stjerna jag söker och såsom sådan omöjlig att uppnå,
har jag afstått från alla bemödanden.»
Min blick kom dervid att ila förbi den unga
grefvinnan. Jag märkte, att hennes ögon i samma stund
mulnade till, och jag erfor inom mig det obehag, som aMtid
följer en öfverilning.
»Omöjligt att uppnåI» upprepade den gamla grefvinnan;
»vet ni, min gode vän, jag känner rätt många söta flickor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
