Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildad af tre personer. Lilli satt ännu qvar på min venstra
arm; men med min högra, som knutit sig kring moderns
smärta lif, höll jag denna tryckt tätt intill mig, och jag
kände hennes panna bränna mot min kind under en
långvarig, djup, högtidlig tystnad. Sjelfva Lilli bröt den ej,
hon var nu stilla och lugn, liksom kände hon att ingenting
numera felades i harmonien.
»Gud, hvad har jag gjort!» utbrast Lillis mor, i det
hon sakta gled ur min famn; »hvad skall bli af det här!
Lilli, det olycksbarnet, har då alldeles förtrollat mig!»
»Lilli är en engel, en Guds och den eviga kärlekens
budbärarinna,» stammade jag, »och för hennes skull måste
ni förlåta mig.»
jjag har intet att förlåta er,» förklarade grefvinnan
med en viss oro; »den q vinna, som låter öfverraska sig,
förtjenar sitt öde.»
»Hvad är naturligare än det!» yttrade jag något
modigare; »ni sökte Lilli och fann henne hos mig. När
fågelhonan söker sin unge och finner den, håller hon äfven kärt
det träd, der hon fann hvad hon sökte!»
Grefvinnan förblef en stund stående framför mig med
hopknäppta händer.
»Tyst, det kommer någon!» utbrast hon och spratt
till, tog Lilli, som icke längre gjorde motstånd, från mig
och försvann med henne i ett inre rum.
En halftimme derefter höllo resvagnarne utanför
slottstrappan. Jag hade hjelpt hofmästarinnan upp i vagnen och
vände mig för att göra hennes niéce samma tjenst, då jag
märkte att hon, som ännu stod qvar i slottstrappan, gaf
mig ett tecken att närma mig. Jag hastade upp till henne.
»Om,» sade hon sakta, »inom en månad ingen
underrättelse kommer från mig, då bevisar det, att allt är slut
och ingenting vidare att hoppas; men det är också ett
bevis på att jag icke har styrka att underrätta er derom . . .
Farväl till dess! Eller . . . farväl för evigt!»
De reste. — Men det blef blott ett »farväl till dess!»
ty innan månadens slut hade jag underrättelse från henne,
och innan slottsalléernas löfverk fallit, trädde mitt lifs
högsta sällhet in i min boning, och Lilli behöfde icke lemna
»denten» mer.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
