Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mälthuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in på gården, in genom dörren till mälthuset. Men lika
blixtsnabbt var hon nere igen och flydde ut på gatan, men
den gången utan knytet.
»Hvar djefvulen tog hon vägen, den markattan!» hördes
en sträf röst från gården.
Derpå blef det tyst, och när jag efter några minuter
inträdde pä gården, såg jag ingenting annat än skenet från
smedjan. Allt hvad jag sett och hört föreföll mig
naturligtvis högst gåtfullt. Men morgonen derpå fick jag nyckeln
till gåtan. Då fick jag och alla andra i gården höra, att
polisen tidigt samma dag slagit ned i mälthuset och häktat
de begge drängarne, såsom misstänkta för delaktighet i ett
mord, hvilket då upprörde hela hufvudstaden, nämligen det
beryktade slagtarhusmordet. En gammal slagtare hade med
sin ålderstigna hustru blifvit en natt på det rysligaste sätt
mördad i sin egen sängkammare, hvarvid en större summa
penningar tillgripits. De sannskyldiga gerningsmännen, snart
upptäckta, ledo dödsstraffet, och de begge drängarne dömdes
som tjufgömmare. Om Karin, den enes dotter, förspordes
intet, hvarken under ransakningen eller sedermera. Men så
ofta jag satt vid klaveret och hörde bullret genom väggen,
upplifvades mitt minne af scenen i mälthuset, och då tänkte
jag på den stackars flickan.
Flere år förflöto. En afton — det var under min
tjenstetid som extra i verken — var jag på supé hos en
familj i staden. Min uppmärksamhet fästes då vid ett
fruntimmer, hvars man var revisor i något af rikets kollegier.
Det var en vacker qvinna, ganska ung och med ett älskvärdt
sätt att vara. Vid glansen från hennes mörka ögon tändes
ett aflägset, nästan slocknadt barndomsminne, hvilket alltmer
klarnade vid ljudet af hennes röst, och när min blick
upptäckt en liten vårta på hennes haka, stod detta minne i
full låga. Jag gjorde några förfrågningar rörande hennes
familj och framfarna öden, men fick ej veta mer, än
att hen en längre tid stått i Folckers modehandel vid
Brunkebergstorg, att hon alltid haft ett godt namn om
sig, och att hon slutligen blifvit gift med ifrågavarande
revisor, en redbar och välburgen man. Det måste vara
hon, tänkte jag och inlät mig med henne i ett samtal, som
ytterligare styrkte mig i denna tanke, ehuru jag
naturligtvis undvek allt, som i ringaste mån kunde häntyda på det
förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
