Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pä sjelfva mangeln står ett ljus som kastar ett dystert sken
öfver boden. Wirström tog ett steg tillbaka, ty han tyckte
att mamsell Beatas näsa var dubbelt längre och hvassare än
vanligt.
»Jag har bedt er komma för att läsa det här,» började,
liksom drottning Kristina, mamsell Beata, räckande sektern
ett skrifvet papper.
»Ett bref, ser jag,» yttrade Wirström, betraktande
papperet; »men hvad vill det här säga! Ett bref från mig!
Hvad är meningen? Eller ...»
»Läs!» inföll Beata med dof röst.
Wirström kastade en blick på sjelfva innehållet, och
ju mer han betraktade det, desto förlägnare syntes han.
Det var icke godt att läsa högt ett sådant bref. Det
var nämligen från sekter Wirström till en kamrat inom
samma verk, dateradt för ungefär två veckor tillbaka och af
följande lydelse:
»Bäste broder!
Hur ledsamt, att jag icke kan vara med på sexan i
afton! Men det är mig omöjligt, ty just i aftton måste jag
ut på en rutsch med min gamla galanta, som du vet. Medan
ni muntrar er som bäst, måste jag kuttra som en
turtur-dufva och dertill s,om vanligt bjuda på champagne.
Uppriktigt sagdt, börjar den stå mig något för dyrt den här lilla
roligheten, helst man aldrig på de här välsignade
utvärds-husen kan få halfbuteljer, utan alltid måste dänga till med
en hel. Min gamla galanta dricker champagne som en
gardeslöjtnant. Kan jag slinka ifrån, så kommer jag något
senare på qvällen. Helsa kurrarne från
S. Wirström.»
Det var, som sagdt, icke godt att läsa upp sådana
saker. Wirström blef så flat, att han icke kunde få upp
mun till den ringaste förklaring.
»Jaså, ni har mycket besvär, ni, för er gamla galanta!»
började ånyo mamsell Beata med isande bitterhet i tonen;
»jaså, det börjar stå er dyrt, skrifver ni. Men mig, mig
står det inte dyrt. . . Och sedan rågar ni gemenheten med
osanningar. När har ni någonsin bjudit på champagne, ni,
er stackare! Ni är sämre än en förrädare, ni är en usling!»
Högst olycksbådande var den blick, som vår nya
Kristina dervid kastade på den nye Monaldeschi, och hon
fattade en ringklocka, som stod bredvid henne på bänken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
