Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommartiden bodde gubben Mallén uti en liten båt med
tak öfver. I den kafvade han sig fram och tillbaka mellan
Djurgården och staden, kröp in under taket när solen kröp
ner, och stack sitt hufvud upp när solen stack upp ur vågen.
Han log åt fiskrarne på Norrström, log åt fiskmåsarnas
flygt, åt böljornas lek. Det var hans sommar-rast, hans
enda ålderdomsnöje.
Båten hade äfven sin flagga, den blågula naturligtvis.
Men på Carl XV:s kröningsdag lade gubben sig till en ny,
en stor blå med konungens namnchiffer i guld. En dag
kom gubben, som bodde i mitt grannskap, upp på min gård.
Han skred med snäckans gång, en krycka under hvardera
armen; men kröningsflaggan bar han vid sin barm. Han
bad mig, att jag skulle hissa flaggan på den
midsommarstång, som ännu sedan midsommarqvällen stod qvar med
sitt halfvissnade löfverk. Jag gjorde det, och hur var det
väl möjligt ätt motstå gubben Mallén! Men vinden var
otjenlig på min gård; den gyllene namnchiffern blåste bort.
Gubben såg det ej, och jag tordes ej tala om det för honom.
Malléns flagga har jag i behåll, men hvar är hans båt?
Jag vet det ej, men jag vet, att den kallades »Gåsen och
Gåsungen», och anledningen till namnet har jag hört, fast
jag icke riktigt förstår den. Men när gubbens hustru lefde
— ty han har äfven varit gift —- bodde äfven hon om
somrarna i samma båt. Men salig fru Mallén var ingen
gåsunge. Hon var lika styf i sitt sinne som han i sitt
ben; hon var en riktig Xantippa, och vår haltande Sokrates
hade icke lika lätt som den gamle att komma undan, han,
när hon blef vred. Så var hans lif en strid både till lands
och vatten.
Gubben Mallén bytte, som man vet, ofta om yrke,
sedan han såg sin mission uppfyld i ett, men hade likväl
en vurm som följde honom till grafven. Han hade
nem-ligen i sina yngre år äfven tagit Ugglevikskällan under sin
vård, källan som väller fram i dälden bortom Lilljans, denna
välkända däld, som Fiskartorpets lundar så vackert bekransa.
Kring källan byggde han en spalier med säten inomkring.
Ditut samlade han hvarje söndagsförmiddag folk från staden
och läste upp en predikan ur sin gamla postilla. Men han
tog 6 skilling i entré, som likväl befanns för dyrt, fast
man fick så mycket vatten man ville. Han slog då ned
till 6 styfver, men äfven det var för dyrt. Man ville ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
