Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, hvar bor du här nånstans?» frågade jag, sväljande
piken.
»Jo, der du,» svarade han, pekande på det lilla röda
huset med hvita skorstenen och med blott ett enda fönster
utåt gränden.
»Det ser ju ut som en simpel vedbod,» yttrade jag.
»Med bara gran och tall uti,» tilläde Olle Lund med en
viss försmädlighet; »vill nådig herrn sticka näsan in i
vedboden, så , ska han få se, att det är lika fint derinne som
hemma hos nådig herrn och kanske ett strå hvassare ändå.»
»Hvarför inte,» svarade jag; »men det är ju mörkt i
fönstret.»
»Det finns lika många ljus der som i julottan, om det
kniper,» menade Olle Lund; »men saken är den, att ingen
nu är hemma, för mina föräldrar ä’ borta på barndop i
qväll. Men kom nu, så ska du få se.»
Genom porten på ett högt plank inkommo vi på en
mindre gård. Olle Lund letade under en af plankets
nedersta reglar och fick tag i en nyckel, med hvilken han
öppnade porten till trähuset, och vi stego in i en trång
förstuga. Till höger i förstugan var en dörr, som snart
gaf vika för Olles påtryckning, och vi stodo nu i ett mörkt
rum. Jag hörde Olle Lund klampa omkring i rummet och
upptäckte honom snart med ett brinnande ljus i hand. Vid
skenet af ljuset såg jag, att rummet äfven hade ett fönster
åt gården och icke var så litet som jag trodde, ehuru det
var mycket lågt. Jag såg äfven, att det medelst en hög
skärm var deladt i tvänne hälfter. Den hälft, hvari vi
be-funno oss, rymde en soffa, ett bord och några stolar,
mycket sn3’gga och välbehållna. Soffan hade till och med
öfverdrag af rödt ylletyg med hvita och röda fransar, så
långa att de nästan släpade på golfvet, en riktig lyx,
tyckte jag.
»Nå, hvad tycker nådig herrn om vedboden?» frågade
Olle Lund, följande min blick, som for mönstrande omkring
i rummet.
»Åhjo,» svarade jag, »bordet ser ut för att vara af
mahogny och ...»
»Inte af tall och gran,» inföll Olle Lund, fortfarande
pikerad af min jemförelse med vedboden.
Derefter försvann han bakom skärmen, och sedan jag
någon stund hört honom syssla bakom den, visade han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
